SETT-mässan

Den 13/4 fick vi möjlighet att besöka SETT-mässan och stå i Huddinges monter för att berätta om vårt projekt med 3D skrivaren. Bildspel, dokumentationer och barnens utskrifter fanns med.

Huddinges monter

Att utskrifterna fångade besökarna intresse var tydligt, man tittade, passerade för att sedan stanna upp och komma fram för att ta del av det arbete som vi befunnit oss i de senaste månaderna. Flera besökare närmade sig med orden, vi har förskolebarn skulle de här vara någonting för oss. Vårt svar var, ja i allra högsta grad. Det här är ett projekt som vi har tillsammans med barn som är 2,5-4 år. Besökarna fick ta del av barnens tankar och det förändrade kunnande som de har skaffat sig under den här tiden. Från att möta en skrivare och olika ritprogram för första gången till att kunna stötta varandra i olika processer.

Utskrifter och dokumentationer

Vi hoppas att vår dokumentation kring barnens förändrade kunnande bidragit till att inspirera fler pedagoger att arbeta med digitalisering utifrån att det inte finns en åldersgräns utan att alla kan med rätt förutsättningar.


Jag ska göra en rymdraket

Jag vill prova göra en nu, säger barnet och pekar på 3D-skrivaren.
Barnet och en pedagog sätter sig vid  bordet, vilket program vill du arbeta med, frågar pedagogen och växlar mellan olika fönster med programmen i. Barnet som tidigare arbetat med och utforskat båda programmen väljer att göra sin ritning i tinkercad.

Jag ska göra en rymdraket. Barnet är väldigt bestämd med det föremål som hen vill skapa och ett samtal kring vilka former som kan vara passande uppstår. Barnet bläddrar i listan med former och väljer olika för att prova hur de ser ut i konstruktionen. Jag vill ta bort den, säger barnet och pekar på en av formerna som inte blev som hen tänkt. Pedagogen stöttar i hur man raderar och barnet fortsätter sitt arbete. En konformad raket syns på skärmen och barnet börjar placera andra former inuti raketen. Hur tänker du kring de formerna, undrar pedagogen. De kommer inte att synas i utskriften. Nej, de ska inte det för det är ju passagerarna, svarar barnet och fortsätter att placera passagerarna i raketen.

Ritningen i tinkercad

Efter en stund stannar barnet upp och studerar sin bild, det saknas någonting. Tillsammans funderar barnet och pedagogen på hur en raket ser ut, under samtalet kommer barnet på att det behövs någonting i botten. Jag behöver det som gör att den skjuter upp. Barnet visar med handen hur raketen åker upp i luften. Hen väljer att placera en pyramidformad del i botten så att en del av den sticker ut. Barnet börjar fundera,  Hur vet man att den är min? Jag vet jag vill göra mitt namn. Barnet väljer ikonen med bokstäver och skriver sitt namn som placeras framför raketen.

Visar på sitt lärande kring skrivaren

Den kommer bli fel, säger ett barn som stannat upp och studerat ritningen. Hur tänker du att den blir fel? Undrar pedagogen. De kommer lossna, säger barnet och pekar på bokstäverna. De behöver en ram. Vid tidigare tillfällen då vi har skrivit ut namn har alla bokstäver blivit lösa och av det har vi lärt oss just det här med att använda en ram för att hålla ihop dem.

Hur får vi då bokstäverna att inte lossna?

Barnet bläddrar mellan formerna och provar några på skärmen, tillslut väljer hen att placera en rektangel under bokstäverna och på så sätt skapa en botten.
När barnet känner sig klar skickar vi ritningen till skrivaren och en utskrift startar. Efter 50 minuter spelar skrivaren sin melodi och barnet skyndar fram. Utskriften tas bort och innan den placeras i kuben agerar raketen rekvisita i olika lekar.

Den utskrivna raketen


skrivtappen

Vad hette den här? Frågar barnet och tar upp en 3D-utskrift från kuben. Det är en skrivtapp, svarar pedagogen. Ja just det, den behöver jag. Barnet tar skrivtappen och går iväg till bygg och konstruktionsrummet där en lek pågår. Skrivtappen används för att flytta saker på den skärm barnen har konstruerat till ett tangentbord.

Formge en skrivtapp

Den istapp som ett barn ritade och skrev ut blev inspiration för andra barn. Ett barn står bredvid och observerar hur istappen designas och dagen efter kommer hen och ber om att få göra en egen istapp. Barnet sätter sig vid lärplattan och börjar diskutera med pedagogen om hur de istappar vi sett hänga från taket ser ut. Barnet ritar och berättar, det blir inte som hen tänkt, delar raderas och skapandet börjar på nytt. Barnet får till den form som hen upplever att istappar har. Bredvid sig har barnet en stiftpenna, denna lyfts upp och barnet vänder och vrider på den. Vad ska jag med en istapp till? Jag kan göra en skrivtapp så kan jag använda den när jag måste skriva nåt, säger barnet och funderar på hur designen ska förändras. På istappens spets placeras en halvcirkel och nu känner sig barnet helt nöjd med sin design och ber om att få den utskriven.

Skrivtappen i programmet Gravity Sketch

Utskrifternas funktion

Vi ser hur barnens tanke blir till verklighet för att sedan fylla en funktion i en lek eller annan aktivitet. Kuben är en samlingsplats för alla de utskrifter som gjorts, hit går barnen ofta, lyfter på locket och plockar upp olika föremål. Ibland hämtar de någonting för att ett behov av just den saken har uppstått i en aktivitet eller så stannar de vid kuben och studerar och samtalar om de olika föremålen. På väggen vid kuben sitter dokumentationer från de utskrifter som finns och här kan barnen reflektera enskilt och tillsammans kring hur processen och tanken gått till. Att 3D skrivaren är en del av barnens nutid börjar bli helt klart.


Skriva säger barnet

Hjärta, ring, ring

Barnet tar pedagogen i handen och drar hen fram till 3D skrivaren. Skriva säger barnet som ännu inte använder sig av så många verbala ord. Pedagogen undrar om barnet vill göra en ritning och skriva ut. Barnet nickar och pekar på skrivaren och sen på kuben där alla modeller är placerade. Barn och pedagog sätter sig vid bordet och väljer att arbeta i tinkercad. Barnet scrollar i listan med figurer och benämner de hen vill ha med namn. Först placeras ett hjärta på skärmen och barnet väljer sedan olika former som placeras på skärmen. Barnet som har stått bredvid och observerat under så många tillfällen då andra har arbetat med programmet verkar ha en god uppfattning om hur det fungerar.

Hjärtat i ritprogrammet

När figurerna inte flyttas precis dit där barnet vill ha dem tar hen tag i pedagogens hand för att visa att hen ska flytta dem till rätt position. Vid varje val av ny figur försöker barnet flytta den och ibland får hen dem precis där hen vill ha dem. Under hela processen är barnet väldigt tydlig med var figurerna ska placeras och när hen är färdig pekar hen på skrivaren och säger skriva. Utskriften startas och barnet studerar processen, när skrivaren spelar sin melodi som indikerar att utskriften är klar ropar övriga barn på avdelningen på barnet vars utskrift är klar. Vi tar loss den och barnet tittar på det som designats, titta hjärta, ring, ring säger barnet när hen benämner de olika figurerna och placerar den sedan i kuben.

Det utskrivna hjärtat

Snöskotern

Jag vill skriva en snöskoter. Barnet som kommer med en bestämd plan och kan berätta exakt hur designen ska se ut för att bilda formen av en snöskoter sätter igång med att arbeta i tinkercad. Hen provar olika figurer för att hitta den som bäst gestaltar den för en snöskoter. Vi behöver nåt där också. Barnet guidar pedagogen genom sina tankar kring det som skapas och tillsammans bläddrar de bland de olika flikar och figurer som finns i programmet tills barnet hittar alla delar som passar till hens ritning. Dessa placeras sedan i rätt position, barnet ändrar storlek genom att dra i figuren men när delarna sedan ska fogas samman till en snöskoter hamnar de på alla ställen förutom där barnet vill ha dem. Jag vill ha den där säger barnet och pekar på skärmen, tillsammans flyttar de de olika figurerna till rätt position. Ja det är en skoter, så ser de ut, utbrister barnet när den sista biten är på plats.

Snöskotern i ritprogrammet

Utskriften startas och när den är färdig får den en roll i olika lekar innan den placeras med de andra utskrifterna i kuben.

Den utskrivna snöskotern


Jag vill ha en istapp som inte smälter

Jag vill göra min istapp

Barnet som tidigare på dagen haft med sig en istapp till förskolan som studerats i detalj vill nu tillverka en i 3D skrivaren, en som aldrig smälter. Barnet börjar med att fundera över hur just den här istappen ska se ut, måste alla se ut på ett speciellt sätt? Barnet kommer fram till att hen kan göra som hen vill. Istappen börjar konstrueras med olika storlek av bollar, längst ner placeras två triangelformade delar. Vi mailar ritningen till skrivaren, pedagog och barn samtalar om hur stor utskriften ska bli. Den ska ta 20 min säger barnet. Pedagogen bekräftar vad barnet sagt och de gör utskriften i en storlek som ska ta 20 minuter. Barnet får titta på hur den ser ut i programmet och tycker att den ser liten ut. Pedagogen ändrar storlek, barnet tittar på skärmen -hur lång tid tar den? 50 minuter svarar pedagogen, den är klar innan mellanmålet. Det blir bra säger barnet och de startar utskriften. Alla går till olika aktiviteter på avdelningen och efter en stund kommer barnet till pedagogen  -kom, Kom det är trassligt. Pedagogen ansluter till barnen vid skrivaren och ser att utskriften lossnar från plattformen och åker runt med armen som skriver ut. Hur ska vi lösa det här undrar pedagogen. Alla barn börjar fundera och kommer med olika förslag. Hur gjorde vi med de andra utskrifterna som lossnade? Barnen går till kuben och tittar på de utskrifter som finns där. Vi gjorde en ram säger barnet vars ritning det är som ska skrivas ut. Ja en ram, det provar vi säger pedagogen.

Istappen som skrivs ut

Utskriften startas igen

Den här gången startar vi utskriften med en vägg runt istappen. Skrivaren arbetar och alla återgår till de aktiviteter som de var engagerade i innan utskriften blev trasslig. Barnen kommer och går för att kontrollera huruvida utskriften blir bra eller inte. Den fungerar nu, det blir jättebra ropar barnen till pedagogen. Efter 50 minuter är utskriften klar och vi kan plocka bort den från plattformen. Istappen vickas på så att den släpper från den ram som omsluter den, barnet studerar sin utskrift och pedagogen kan se på barnets ansiktsuttryck att någonting inte blev som barnet tänkt. De pratar om det och det kommer fram att det beror på att de två trianglarna inte syns som barnet hade tänkt sig men att det är bra ändå.

Den färdiga istappen och ramen

Att gå från tanke till handling blir mer och mer naturligt för barnen i gruppen. Att komma med en istapp på morgonen, undersöka och samtala om den till att vilja skapa en som aldrig smälter är en fantastisk utveckling att få vara med om.

Att följa den ursprungliga tanken och skapa ritningen utifrån den blir vanligare och vanligare bland de barn som tidigt intresserade sig för att använda skrivaren. Nu visar alla barn intresse för att skapa och ge uttryck för sin konstnärliga sida


kom jag har en 3D skrivare hemma

3D skrivare hemma

Då går jag hit och nu äter vi. Två barn leker med duplo-kaniner och dessa går mellan husen som barnen har byggt och leken fortsätter att utvecklas. Ja jag fick en hund säger ett barns kanin och barnet tar fram den enda hunden som finns bland duplot. Jag vill också ha en hund säger det andra barnets kanin. Ja men kom hem till mig imorgon så kan vi skriva ut en hund till dig. Ja just det för du har en 3D skrivare hemma hos dig. Ok vi ses imorgon. De båda kaninerna går hem till sina hus och sover. Nästa dag, som inföll efter cirka 4 sekunder, möts kaninerna hemma hos den med 3D skrivaren. Först måste vi rita din hund och sen skickar vi den dit. Barnet pekar på en kloss i sitt duplobygge. Ok nu är jag klar. Bra kom tillbaka efter timmar så får du den. Kaninen gick hem till sig och efter en stund står där en utskriven hund, den syns inte för tråden har ingen färg säger barnet.

Vi ser ofta lekar och andra processer där barnen bearbetar och reflekterar kring deras kunskaper om 3D skrivaren.

Radera inte den applikationen

Vi vill arbeta med den här applikationen säger barnen och pekar på en bild. Ja fast då måste vi radera någon annan ett tag för att ladda ner den där säger pedagogen. Vilken ska vi ta? Fingret sveper över skärmen och stannar på gravity sketch, den här tar vi, den kan raderas. NEEEEEJ inte den. Pedagogen tittar på barnen och frågar varför den inte kan raderas. För att vi behöver den för att göra ritningar till 3D skrivaren svarar barnen. Ok så utan den kan vi inte använda skrivaren, undrar pedagogen. Precis, så ta inte den. Säger barnen och tittar med  allvarlig blick på pedagogen.

De veckor som gått

Under de veckor som vi haft tillgång till skrivaren har barnen verkligen utvecklat sina kunskaper, tagit till sig den fakta som vi tagit del av och omvandlat den till sin. De har skapat sig ett förändrat kunnande både kring 3D skrivaren och de program som vi använder för att skapa ritningar till utskrifterna. Det är spännande att få ta del av barnens processer i ett sådant här projektarbete och vi ser ofta lekar och andra processer där barnen bearbetar och reflekterar kring deras kunskaper om 3D skrivaren. De delger varandra och övriga som besöker avdelningen deras kunskaper och visar gärna de utskrifter som finns i kuben.


Att inspirera varandra uppmanar vi ju barnen att göra

Det sägs ofta att så fort som det går nu så långsamt kommer det aldrig mer gå…

Hur tänker vi kring det då? Kan vi fortsätta luta oss tillbaka och säga att vi är för gamla eller att vi inte förstår oss på det här med digitala saker. Varför kommer man som vuxen undan med dåliga argument som direkt plockas isär när det gäller barnen? I och med att den reviderade läroplanen kommer blir det mer tydligt för oss i skola och förskola att vi ska arbeta mer med digitala verktyg med barn i alla åldrar, ingen är för gammal eller för ung för att undersöka, utforska och lära sig, allt handlar bara om att våga.

Vem har en gammal kobratelefon ståendes på hallbordet som är i bruk? Inte många, det är knappt så att mobiltelefoner med knappar finns ute på marknaden, alltså finns i var människas hand en smartphone vilket är en lite version av en lärplatta. Om man kan manövrera sin smartphone och alla dess komplicerade applikationer så är argumentet att man är för gammal obrukbart. Vi måste gå till oss själva och fundera över vad det är som gör att vi inte använder och utvecklar den digitala kompetensen, varför argument som ”barnen har så mycket skärmtid hemma så de kan väl få göra andra saker på förskolan” yttras bland pedagoger. Ja om barnen har mycket skärmtid hemma ska väl inte påverka hur vi ser på användandet av digitala verktyg, vi ska ju arbeta utifrån ett pedagogiskt perspektiv och bidra till att barnen blir producenter snarare än konsumenter. Om vi ska tänka att barnen inte behöver möta material på förskolan som de har i hemmen, vad ska vi då erbjuda barnen?

Vi måste sluta skilja den digitala delen av verksamheten från just verksamheten. Det är år 2018 och digital kompetens har en lika stor del av kärnverksamheten som allt annat. Vi måste som med allt annat material ta det till en ny nivå, en nivå som bidrar till ett förändrat kunnande i ämnet.
I programmeringskursen som skolverket erbjuder säger de lärare som intervjuas att det inte är så svårt, att man bara behöver våga. Så vi säger detsamma, våga.

Det finns många sidor på nätet där man kan hämta inspiration till arbetet med digitala verktyg, man behöver inte komma på allting själv, det är okey att hämta inspiration och prova sig fram. Att låta sig inspireras av varandra, det är ju precis det vi uppmanar barnen i våra verksamheter att göra.


Nu vill jag använda ritprogrammet istället

Titta på tavlan, kom och titta. Pedagogen som är involverad i en annan aktivitet för tillfället tittar ut på väggen där lärplattans bild projekteras. Barnet börjar peka på väggen och förklara vad de olika delarna är och hur hen tänker med sin konstruktion, kan vi skriva ut den här eller nej det vill jag inte säger barnet och raderar ritningen. Lärplattan står ofta på med gravity sketch eller tinkercad så att barnen kan utforska dessa program och det är inte alla ritningar som barnen vill skriva ut i skrivaren. Vi ser ett förändrat kunnande i hur de tar sig an olika hinder som de stöter på under tiden som de ritar eller när skrivaren skriver ut och det blir fel. Tanken kring processen är en annan, kan man rita på det här sättet? Kommer delarna att sitta ihop? Är några frågor som fler av barnen börjar ställa sig, ibland gör de varandra uppmärksamma på om det blir för många lager eller om delarna inte hänger ihop.

Vill du göra en ritning i 3D programmet?

Jaaaa, barnet kommer till bordet där lärplattan står och vi väljer att arbeta i programmet tinkerad och barnet scrollar bland formerna i menyn till höger. Efter en stunds funderande placeras en kub på skärmen, barnet drar i den och ändrar form flera gånger tills den är så som hen tänkt sig. Nu placeras en triangel som även den justeras i storlek och läge, efter att den placerats rakt genom kuben som formats till en rektangel pekar barnet på skärmen och säger, flygplan. Under hela tiden har flera andra barn stått bakom barnet och pedagogen för att följa det som sker, wow det är ett flygplan, kom och titta alla det är ett flygplan. Barnen kommer och tittar på det som skapas på skärmen och konstaterar att det ser ut som ett flygplan, de stannar en stund för att sedan återgå till sitt.

Efter att ha scrollat i menyn använder barnet även en cirkel och ett hjärta som placeras på vingarna. När barnet känner sig färdig pekar hen på skrivaren och säger skriv i 3D skrivaren. Vi mailar ritningen och infogar den i programmet till skrivaren för att sedan starta en utskrift. Utskriften tar en timme och under de första 40 minutrarna befinner sig barnet intill skrivaren för att studera processen av hens utskrift. Sen tröttnar barnet på att hålla sig intill den och går i väg för att arbeta med andra saker. När melodin spelas uppmärksammar de övriga barnen hen på att utskriften är klar och de samlas alla runt skrivaren för att ta loss utskriften. Barnet får den i handen och vänder och vrider på den, hen visar den för en annan pedagog på avdelningen för att sedan välja en plats i kuben för flygplanet att vara på. Att utskrifterna ska hamna i kuben känns som naturligt för barnen.

Elefanten

Jag vill ha en där, nej inte där, där. Barnet pekar på skärmen var formen ska placeras men tycker att det är svårt att göra det själv så hen konstruerar pedagogen var formerna ska vara. Det ska bli ett tåg, eller hus, nä jag tycker det ser ut som en elefant.  Barnet pekar på de olika formerna och berättar vad de har för funktion i konstruktionen. Vad gör den här? Det är bokstäver, kan jag skriva? Pedagogen visar att ordet text kan markeras och ett valfritt ord kan skrivas istället. Barnet väljer att först skriva sitt namn men ändrar sig och skriver ordet elefant istället. Hen sparar designen och säger -Nu vill jag använda ritprogrammet i stället, barnet byter till gravity sketch och börjar göra en annan ritning.


Steget till producent

Pippi, där Pippi
Ett av de yngsta barnen på Grodan har nu velat ta steget från att vara observatör till att bli producent i arbetet med att skapa en ritning i 3D-skrivaren. Barnet har funnits bredvid de barn som arbetet med ritprogrammen och observerat men när frågan kommit om hen vill arbeta med den så har barnet hela tiden svarat nej. Nu kommer barnet, hämtar pedagogen och ber om att få arbeta med det här. Vi startar ritprogrammet och barnet börjar välja olika former, Pippi säger barnet och pekar på skärmen. Är det Pippi? Frågar pedagogen varpå barnet nickar. Barnet drar ett streck som hamnar långt ifrån den stora formen. Nä inte där, säger barnet. Pedagogen visar hur man kan markera och flytta de olika delarna, barnet skrattar och vill att pedagogen ska hålla i handen medan delen flyttas över skärmen. Efter en stunds arbete känner sig barnet nöjd och pekar på 3D-skrivaren. Vi mailar ritningen till datorn vid skrivaren och en utskrift startas.

Ritningen av Pippi

Efter en timme spelar 3D-skrivaren sin melodi och Pippi är färdig. Vi tar loss modellen och barnet vänder och vrider på det som hen skapat för att sedan gå över till den kub vi har för att samla alla de utskrifter som gjorts och visar att Pippi ska placeras i den.

 

Den färdiga utskriften av Pippi

 

Ett tåg

Det är fler barn som nu vill ta steget till att bli producenter och en dag är det ett barn som vill skapa ett tåg. Hur gör man ett tåg? Vi väljer ett program där man fogar samman olika former, barnet börjar med att välja en kub och en cylinder som placeras intill varandra. En trappa behövs säger barnet och placerar ytterligare en form bredvid kuben. Barnet studerar sin ritning och utbrister att nej det blev hjul och nu måste jag ha fler hjul.

Ritningen av tåget

Fyra olika former placeras vid sidan av kuben och cylindern och ovanpå kuben placeras ytterligare en symbol för att spela rollen som skorsten. Vi startar utskriften som tar över två timmar. Fler barn kommer och går under processerna med utskrifterna.

Den färdiga modellen av tåget

 

En spindel

Ett annat barn bestämmer sig för att skapa en spindel. Kroppen formas genom att skapa två cylindrar, en för kroppen och en för huvudet. Ben, säger barnet och börjar dra streck från kroppen och ut över bilden. Medan barnet drar streck räknar hen tyst, vi pratar om hur många ben en spindel har och kommer fram till att den har 8 men barnet vill att hens ska ha 6 ben.

Ritningen av spindeln

När modellen är färdig skickas den till skrivaren och en utskrift är i full gång. Efter 45 minuter är den klar och när modellen tas bort från plattan och pedagogen tittar på den tappar hen modellen och lyckas få tag i den, fast inte i själva spindeln utan i en tråd som skapats i utskriften. Det är en spindel, den har ett nät utbrister barnen.

Den utskrivna spindeln

Kuben med våra utskrifter

Några tankar

Det är en stor nyfikenhet kring vad som kan tillverkas i 3D-skrivaren, vi får fortfarande hackiga utskrifter när vi använder vissa former i gravity sketch och varför vet vi inte. Barnen har under den tid som vi haft skrivaren skapat en relation till den där den är en naturlig del av den verksamhet som är på Grodan. Är det någonting vi behöver i verksamheten kommer ofta förslaget med att 3D-skrivaren kan ordna det. Här får vi förklarar att man inte får skriva ut vad som helst bara för att man kan. 3D-skrivaren spelar även en betydenade roll i barnens lekar, de bygger den av olika material och skapar olika utskrifter.


Du har för många lager

Vänta du har för många lager, kom jag ska visa. Barnet sitter framför den projekterade bilden av ett annat barns ritning och reser sig för att bidra med sitt stöd i processen.
Barnet syftar till att ritningen skapas med för många små delar som inte helt hänger ihop och använder sig av sina kunskaper från sin egen ritning som inte blev helt som hen tänkt sig på grund av samma sak. De börjar skapa tillsammans för att sedan radera ritningen och barnet som skapat med för många lager gör sedan sin egen ritning utifrån sina tankar fast nu på ett annat sätt, en grund med större delar.

Isormbo

Jag vill också göra en ritning, ett annat barn ansluter till den aktivitet som pågår och har en bestämd tanke med vad det ska bli. Olika former används och när barnet vrider runt sin bild och ser sin ritning i 3D format utbrister barnet, titta det blev ett isormbo. Ritningen skickas till datorn vid skrivaren och en utskrift startar, barnet lämnar inte skrivaren under de 30 minuter som den arbetar på isormboet. När skrivaren spelar den välkända melodin tillkallar barnet en pedagog som avlägsnar utskriften från plattformen. Jag kan göra en orm till hens bo säger ett annat barn och startar en process med att rita en orm som ska få bo i ormboet. Även den skickas till skrivaren men har inte blivit utskriven än så hur den utskriften blir får vi snart se.

Isormbo

Flygplanet

Barnen har många tankar och funderingar kring vad som kan skrivas ut med hjälp av 3D skrivaren, tillsammans ritar vi ett flygplan. Pedagogen sitter vid lärplattan och barnen samspelar vid den projekterade väggen. Hur ser ett flygplan ut? Den ska vara så här säger barnen och ritaren oval med fingret på väggen. Pedagogen gör en likadan i ritprogrammet, ja så precis. Sen har den vingar och en där bak. Pedagogen ritar vingar som hamnar fel i ritningen, hur gjorde vi nu för att få den rätt? Vingen markeras och kan på så sätt flyttas runt till önskad position på flygplanskroppen. När alla delar är ritade och placerade där barnen pekat, vänder och vrider vi på bilden för att granska den. Ja det är ett sånt vi menar. Vi skriver ut flygplanet och utskriften tar en stund så barnen väljer att komma och gå för att se hur arbetet fortskrider.

Barnen visar hur flygplanet ska se ut

Flygplanet

3D skrivarens roll

3D skrivaren har blivit en betydande del av verksamheten på Grodan, när nya personer kommer på besök är det en av de första saker som barnen visar och berättar om hur den fungerar och vilka utskrifter som gjorts. Vi ser att barnen i alla åldrar har en relation till skrivaren men som med så mycket annat finns det några som är extra intresserade och bidrar till att inspirera de övriga.