Allt har ett slut och en ny början

Människor kommer och förundras över den maskin som står där på en bänk, på en förskola, med barn i 2,5-4 års ålder. Hur fungerar den? Kan barnen verkligen förstå detta? Ja, Varför skulle de inte göra det? Vad är det som säger att det är svårt och obegripligt för alla bara för att den vuxna anser att det är det? Vi valde att döpa bloggen till en resa mot framtiden för att det för många är en framtid att arbeta med en 3D skrivare, vi har märkt hur fort barnen gjort denna maskin till en del av sin vardag, hur fort de lär sig allt kring den. Att den står där och kan göra deras tanke till verklighet ter sig helt naturligt och det är verkligen spännande och helt otroligt att som pedagog tillsammans med barnen få uppleva den här resan mot framtiden. 

Barnen provar utan att fundera på om någonting kan gå fel med tekniken, här kan vi pedagoger lära mycket av barnen, arbeta mer här och nu och inte lägga fokus på de konsekvenser som eventuellt kan uppstå.

Under de månader som vi har haft tillgång till 3D skrivaren har barnen undersökt och utforskat allt kring dess olika funktioner och de program som vi valt att arbeta med. Barnen har haft tillgång till både skrivaren och programmen under hela sin dag på förskolan och på så sätt skapat sig ett förändrat kunnande kring dem. De har lärt sig hur designen ska skapas för att den ska fungera som utskrift, de stöttar varandra i arbetet och engagemanget är lika stort för både sina egna och andras utskrifter. Barnen använder sig av olika tillvägagångssätt i sitt arbete med att skapa, en del har ritningen i huvudet medan andra använder sig av mallar i form av olika material. Att få möjlighet att kunna göra sin ritning för att sedan få prova hur den håller i en tredimensionell modell borde vara en process som fler barn får vara en del av.

Vi kommer att fortsätta använda den här bloggen för att berätta om arbetet med olika digitala verktyg och förhållningssätt i stort. Till hösten kommer det nya barn till oss på Grodan, barn födda 2017, och en ny resa påbörjas


Jag vill också göra en bro

(mer…)


Vatten under bron

Nu vet jag att jag vill göra en bro, säger barnet och visar sin ritning av en bro som hen gjort med hjälp av ett byggmaterial. Barnet sätter sig vid lärplattan för att arbeta i tinkercad med sin modell som stöd. Hen bläddrar bland figurerna i menyn för att hitta en som passar i just den här konstruktionen. Jag behöver den här men lång, säger barnet och placerar en cylinderform på skärmen. Barn och pedagog hjälps åt med att få den storlek som barnet vill ha. När två cylindrar som agerar pelare är placerade där barnet vill ha dem blir nästa steg att hitta den liggande delen av konstruktionen. När den ska placeras blir det inte lika enkelt, den ska ju inte ligga på marken så hur får man den att hamn i luften? Man kan få den att flyga säger några barn som tidigare har gjort konstruktioner där former placerats på varandra. Formen markeras och barnet ser att en pil framträder på skärmen, vad händer om man drar i den? Barnet använder sig av pilen och formen börjar flytta sig fast hen får den inte dit hen vill och ber då pedagogen om stöd. Utifrån tydliga instruktioner placerar pedagogen formen där barnet vill ha den.

Konstruktion av bron med bygget som mall

Barnet studerar sin design fast hen känner sig inte helt nöjd, det saknas någonting. Barnet placerar en botten som bron står på men känner sig fortfarande inte helt klar. Vatten, det behövs vatten under bron säger barnet och funderar på vilken form som kan gestalta vattnet. Barnet väljer en klotformad figur som placeras under bron. Om just den formen valdes för att det var den som passade bäst eller för att den i ritprogrammet har färgen blå, den frågan förblir obesvarad. Nu känner sig barnet klar med designen och den skickas till skrivaren och utskriften startar. När skrivaren spelar sin melodi och bron plockas bort studeras den i detalj.

Den färdiga bron


Den trasslar

Jag vill skriva ut min hammare säger barnet och bläddrar bland ritningarna i applikationen gravity sketch. Där är mitt sugrör också men den vill jag inte skriva ut nu. Vi studerar ritningen av hammaren som barnet har gjort, kommer den att fungera som en utskrift? Barnet tror att den gör det om vi använder oss av en ram för att få den mer stabil under själva utskriften. Vi skickar ritningen till skrivaren där vi tillför en ram och startar utskriften. Barnet står en stund och studerar sin utskrift för att sedan lämna skrivaren och arbeta med andra saker.

Efter en stund kommer barnet till pedagogen för att informera om att utskriften inte trasslar. Fler barn beger sig till skrivaren för att kontrollera att det verkligen är så att allt fungerar som det ska. Nä den trasslar inte säger barnen och återvänder till sina aktiviteter.

Den trasslar, kom den trasslar hörs flera röster. En bra bit in i utskriften händer någonting som får utskriften att börja trassla. Vad är det som gått fel? Vi avbryter den och tar loss utskriften som är ett virrvarr av trådar. Vi tar fram ritningen och studerar den, vi kan se att några delar hänger en bit ifrån de övriga delarna och kanske det är det som gör att den började trassla. När barnet konstaterat vad som var orsaken till att det inte blev som hen tänkt sig erbjuds hen att göra om sin ritning men avböjer och konstaterar att det blev en buske istället för en hammare och vill göra en annan ritning, helt från början av nya idéer. 

Ibland vill barnen studera ritningarna och ändra det som blev fel och ibland vill de bara konstatera vad som hände och varför och nöjer sig med det. Det vi upplever är att de inte bara rycker på axlarna åt att deras tanke inte blev den utskrift som de tänkt sig. De vill veta och förstå varför.

 


SETT-mässan

Den 13/4 fick vi möjlighet att besöka SETT-mässan och stå i Huddinges monter för att berätta om vårt projekt med 3D skrivaren. Bildspel, dokumentationer och barnens utskrifter fanns med.

Huddinges monter

Att utskrifterna fångade besökarna intresse var tydligt, man tittade, passerade för att sedan stanna upp och komma fram för att ta del av det arbete som vi befunnit oss i de senaste månaderna. Flera besökare närmade sig med orden, vi har förskolebarn skulle de här vara någonting för oss. Vårt svar var, ja i allra högsta grad. Det här är ett projekt som vi har tillsammans med barn som är 2,5-4 år. Besökarna fick ta del av barnens tankar och det förändrade kunnande som de har skaffat sig under den här tiden. Från att möta en skrivare och olika ritprogram för första gången till att kunna stötta varandra i olika processer.

Utskrifter och dokumentationer

Vi hoppas att vår dokumentation kring barnens förändrade kunnande bidragit till att inspirera fler pedagoger att arbeta med digitalisering utifrån att det inte finns en åldersgräns utan att alla kan med rätt förutsättningar.


Jag ska göra en rymdraket

Jag vill prova göra en nu, säger barnet och pekar på 3D-skrivaren.
Barnet och en pedagog sätter sig vid  bordet, vilket program vill du arbeta med, frågar pedagogen och växlar mellan olika fönster med programmen i. Barnet som tidigare arbetat med och utforskat båda programmen väljer att göra sin ritning i tinkercad.

Jag ska göra en rymdraket. Barnet är väldigt bestämd med det föremål som hen vill skapa och ett samtal kring vilka former som kan vara passande uppstår. Barnet bläddrar i listan med former och väljer olika för att prova hur de ser ut i konstruktionen. Jag vill ta bort den, säger barnet och pekar på en av formerna som inte blev som hen tänkt. Pedagogen stöttar i hur man raderar och barnet fortsätter sitt arbete. En konformad raket syns på skärmen och barnet börjar placera andra former inuti raketen. Hur tänker du kring de formerna, undrar pedagogen. De kommer inte att synas i utskriften. Nej, de ska inte det för det är ju passagerarna, svarar barnet och fortsätter att placera passagerarna i raketen.

Ritningen i tinkercad

Efter en stund stannar barnet upp och studerar sin bild, det saknas någonting. Tillsammans funderar barnet och pedagogen på hur en raket ser ut, under samtalet kommer barnet på att det behövs någonting i botten. Jag behöver det som gör att den skjuter upp. Barnet visar med handen hur raketen åker upp i luften. Hen väljer att placera en pyramidformad del i botten så att en del av den sticker ut. Barnet börjar fundera,  Hur vet man att den är min? Jag vet jag vill göra mitt namn. Barnet väljer ikonen med bokstäver och skriver sitt namn som placeras framför raketen.

Visar på sitt lärande kring skrivaren

Den kommer bli fel, säger ett barn som stannat upp och studerat ritningen. Hur tänker du att den blir fel? Undrar pedagogen. De kommer lossna, säger barnet och pekar på bokstäverna. De behöver en ram. Vid tidigare tillfällen då vi har skrivit ut namn har alla bokstäver blivit lösa och av det har vi lärt oss just det här med att använda en ram för att hålla ihop dem.

Hur får vi då bokstäverna att inte lossna?

Barnet bläddrar mellan formerna och provar några på skärmen, tillslut väljer hen att placera en rektangel under bokstäverna och på så sätt skapa en botten.
När barnet känner sig klar skickar vi ritningen till skrivaren och en utskrift startar. Efter 50 minuter spelar skrivaren sin melodi och barnet skyndar fram. Utskriften tas bort och innan den placeras i kuben agerar raketen rekvisita i olika lekar.

Den utskrivna raketen


skrivtappen

Vad hette den här? Frågar barnet och tar upp en 3D-utskrift från kuben. Det är en skrivtapp, svarar pedagogen. Ja just det, den behöver jag. Barnet tar skrivtappen och går iväg till bygg och konstruktionsrummet där en lek pågår. Skrivtappen används för att flytta saker på den skärm barnen har konstruerat till ett tangentbord.

Formge en skrivtapp

Den istapp som ett barn ritade och skrev ut blev inspiration för andra barn. Ett barn står bredvid och observerar hur istappen designas och dagen efter kommer hen och ber om att få göra en egen istapp. Barnet sätter sig vid lärplattan och börjar diskutera med pedagogen om hur de istappar vi sett hänga från taket ser ut. Barnet ritar och berättar, det blir inte som hen tänkt, delar raderas och skapandet börjar på nytt. Barnet får till den form som hen upplever att istappar har. Bredvid sig har barnet en stiftpenna, denna lyfts upp och barnet vänder och vrider på den. Vad ska jag med en istapp till? Jag kan göra en skrivtapp så kan jag använda den när jag måste skriva nåt, säger barnet och funderar på hur designen ska förändras. På istappens spets placeras en halvcirkel och nu känner sig barnet helt nöjd med sin design och ber om att få den utskriven.

Skrivtappen i programmet Gravity Sketch

Utskrifternas funktion

Vi ser hur barnens tanke blir till verklighet för att sedan fylla en funktion i en lek eller annan aktivitet. Kuben är en samlingsplats för alla de utskrifter som gjorts, hit går barnen ofta, lyfter på locket och plockar upp olika föremål. Ibland hämtar de någonting för att ett behov av just den saken har uppstått i en aktivitet eller så stannar de vid kuben och studerar och samtalar om de olika föremålen. På väggen vid kuben sitter dokumentationer från de utskrifter som finns och här kan barnen reflektera enskilt och tillsammans kring hur processen och tanken gått till. Att 3D skrivaren är en del av barnens nutid börjar bli helt klart.


Skriva säger barnet

Hjärta, ring, ring

Barnet tar pedagogen i handen och drar hen fram till 3D skrivaren. Skriva säger barnet som ännu inte använder sig av så många verbala ord. Pedagogen undrar om barnet vill göra en ritning och skriva ut. Barnet nickar och pekar på skrivaren och sen på kuben där alla modeller är placerade. Barn och pedagog sätter sig vid bordet och väljer att arbeta i tinkercad. Barnet scrollar i listan med figurer och benämner de hen vill ha med namn. Först placeras ett hjärta på skärmen och barnet väljer sedan olika former som placeras på skärmen. Barnet som har stått bredvid och observerat under så många tillfällen då andra har arbetat med programmet verkar ha en god uppfattning om hur det fungerar.

Hjärtat i ritprogrammet

När figurerna inte flyttas precis dit där barnet vill ha dem tar hen tag i pedagogens hand för att visa att hen ska flytta dem till rätt position. Vid varje val av ny figur försöker barnet flytta den och ibland får hen dem precis där hen vill ha dem. Under hela processen är barnet väldigt tydlig med var figurerna ska placeras och när hen är färdig pekar hen på skrivaren och säger skriva. Utskriften startas och barnet studerar processen, när skrivaren spelar sin melodi som indikerar att utskriften är klar ropar övriga barn på avdelningen på barnet vars utskrift är klar. Vi tar loss den och barnet tittar på det som designats, titta hjärta, ring, ring säger barnet när hen benämner de olika figurerna och placerar den sedan i kuben.

Det utskrivna hjärtat

Snöskotern

Jag vill skriva en snöskoter. Barnet som kommer med en bestämd plan och kan berätta exakt hur designen ska se ut för att bilda formen av en snöskoter sätter igång med att arbeta i tinkercad. Hen provar olika figurer för att hitta den som bäst gestaltar den för en snöskoter. Vi behöver nåt där också. Barnet guidar pedagogen genom sina tankar kring det som skapas och tillsammans bläddrar de bland de olika flikar och figurer som finns i programmet tills barnet hittar alla delar som passar till hens ritning. Dessa placeras sedan i rätt position, barnet ändrar storlek genom att dra i figuren men när delarna sedan ska fogas samman till en snöskoter hamnar de på alla ställen förutom där barnet vill ha dem. Jag vill ha den där säger barnet och pekar på skärmen, tillsammans flyttar de de olika figurerna till rätt position. Ja det är en skoter, så ser de ut, utbrister barnet när den sista biten är på plats.

Snöskotern i ritprogrammet

Utskriften startas och när den är färdig får den en roll i olika lekar innan den placeras med de andra utskrifterna i kuben.

Den utskrivna snöskotern


Jag vill ha en istapp som inte smälter

Jag vill göra min istapp

Barnet som tidigare på dagen haft med sig en istapp till förskolan som studerats i detalj vill nu tillverka en i 3D skrivaren, en som aldrig smälter. Barnet börjar med att fundera över hur just den här istappen ska se ut, måste alla se ut på ett speciellt sätt? Barnet kommer fram till att hen kan göra som hen vill. Istappen börjar konstrueras med olika storlek av bollar, längst ner placeras två triangelformade delar. Vi mailar ritningen till skrivaren, pedagog och barn samtalar om hur stor utskriften ska bli. Den ska ta 20 min säger barnet. Pedagogen bekräftar vad barnet sagt och de gör utskriften i en storlek som ska ta 20 minuter. Barnet får titta på hur den ser ut i programmet och tycker att den ser liten ut. Pedagogen ändrar storlek, barnet tittar på skärmen -hur lång tid tar den? 50 minuter svarar pedagogen, den är klar innan mellanmålet. Det blir bra säger barnet och de startar utskriften. Alla går till olika aktiviteter på avdelningen och efter en stund kommer barnet till pedagogen  -kom, Kom det är trassligt. Pedagogen ansluter till barnen vid skrivaren och ser att utskriften lossnar från plattformen och åker runt med armen som skriver ut. Hur ska vi lösa det här undrar pedagogen. Alla barn börjar fundera och kommer med olika förslag. Hur gjorde vi med de andra utskrifterna som lossnade? Barnen går till kuben och tittar på de utskrifter som finns där. Vi gjorde en ram säger barnet vars ritning det är som ska skrivas ut. Ja en ram, det provar vi säger pedagogen.

Istappen som skrivs ut

Utskriften startas igen

Den här gången startar vi utskriften med en vägg runt istappen. Skrivaren arbetar och alla återgår till de aktiviteter som de var engagerade i innan utskriften blev trasslig. Barnen kommer och går för att kontrollera huruvida utskriften blir bra eller inte. Den fungerar nu, det blir jättebra ropar barnen till pedagogen. Efter 50 minuter är utskriften klar och vi kan plocka bort den från plattformen. Istappen vickas på så att den släpper från den ram som omsluter den, barnet studerar sin utskrift och pedagogen kan se på barnets ansiktsuttryck att någonting inte blev som barnet tänkt. De pratar om det och det kommer fram att det beror på att de två trianglarna inte syns som barnet hade tänkt sig men att det är bra ändå.

Den färdiga istappen och ramen

Att gå från tanke till handling blir mer och mer naturligt för barnen i gruppen. Att komma med en istapp på morgonen, undersöka och samtala om den till att vilja skapa en som aldrig smälter är en fantastisk utveckling att få vara med om.

Att följa den ursprungliga tanken och skapa ritningen utifrån den blir vanligare och vanligare bland de barn som tidigt intresserade sig för att använda skrivaren. Nu visar alla barn intresse för att skapa och ge uttryck för sin konstnärliga sida


kom jag har en 3D skrivare hemma

3D skrivare hemma

Då går jag hit och nu äter vi. Två barn leker med duplo-kaniner och dessa går mellan husen som barnen har byggt och leken fortsätter att utvecklas. Ja jag fick en hund säger ett barns kanin och barnet tar fram den enda hunden som finns bland duplot. Jag vill också ha en hund säger det andra barnets kanin. Ja men kom hem till mig imorgon så kan vi skriva ut en hund till dig. Ja just det för du har en 3D skrivare hemma hos dig. Ok vi ses imorgon. De båda kaninerna går hem till sina hus och sover. Nästa dag, som inföll efter cirka 4 sekunder, möts kaninerna hemma hos den med 3D skrivaren. Först måste vi rita din hund och sen skickar vi den dit. Barnet pekar på en kloss i sitt duplobygge. Ok nu är jag klar. Bra kom tillbaka efter timmar så får du den. Kaninen gick hem till sig och efter en stund står där en utskriven hund, den syns inte för tråden har ingen färg säger barnet.

Vi ser ofta lekar och andra processer där barnen bearbetar och reflekterar kring deras kunskaper om 3D skrivaren.

Radera inte den applikationen

Vi vill arbeta med den här applikationen säger barnen och pekar på en bild. Ja fast då måste vi radera någon annan ett tag för att ladda ner den där säger pedagogen. Vilken ska vi ta? Fingret sveper över skärmen och stannar på gravity sketch, den här tar vi, den kan raderas. NEEEEEJ inte den. Pedagogen tittar på barnen och frågar varför den inte kan raderas. För att vi behöver den för att göra ritningar till 3D skrivaren svarar barnen. Ok så utan den kan vi inte använda skrivaren, undrar pedagogen. Precis, så ta inte den. Säger barnen och tittar med  allvarlig blick på pedagogen.

De veckor som gått

Under de veckor som vi haft tillgång till skrivaren har barnen verkligen utvecklat sina kunskaper, tagit till sig den fakta som vi tagit del av och omvandlat den till sin. De har skapat sig ett förändrat kunnande både kring 3D skrivaren och de program som vi använder för att skapa ritningar till utskrifterna. Det är spännande att få ta del av barnens processer i ett sådant här projektarbete och vi ser ofta lekar och andra processer där barnen bearbetar och reflekterar kring deras kunskaper om 3D skrivaren. De delger varandra och övriga som besöker avdelningen deras kunskaper och visar gärna de utskrifter som finns i kuben.