Kan man skriva ut den andra halvan

Under ett informationsmöte med vårdnadshavarna på Grodan fick vi frågan om det finns den andra sidan på fisken så att vi kan foga samman dessa och få en hel fisk. Den tanken hade faktiskt inte slagit oss, vi var så upptagna kring själva skrivaren och dess funktioner samt över hur barnen förhåller sig till det. Vi bestämmer oss för att lyfta vårdnadshavarnas tanke med barnen. Tror ni att det finns en till halva, alltså den andra sidan av fisken? Pedagogen håller i den halva som vi tidigare skrivit ut. Barnen ser fundersamma ut och turas om att vrida och vända på fisken. Kanske svarar någon medan andra ger ett rungande ja. Ska vi undersöka om det finns det?

Vi bläddrar i menyn

Barnen samlas kring 3D skrivaren och vi bläddra i skrivarens meny för att se om möjligheten finns, vi hittar en bild på en fisk som vi tror är den andra sidan. Limma ropar barnen som hänvisar till att plattan måste limmas innan utskrift för att föremålet inte ska fastna. Vi limmar ett tunt lager och trycker på print. En utskrift startas. Nu väntar vi med spänning på vad det blir för fisk, kanske en helt annan sort. Barnen kommer och går precis som vid tidigare tillfällen för att undersöka processen. Det uppstår många samtal kring hur 3D skrivaren fungerar, hur armen med plasttråden rör sig, varför plattar byter position vartefter utskriften byggs och om man kan skriva ut vad man vill.  Efter 2 timmar och 30 minuter hör vi melodislingan och utskriften är klar. Alla samlas återigen vid skrivaren.

Är delarna lika?

-blev det fisken, är det den? Frågar barnen som hämtat den fisk som vi redan har för att jämföra delarna när vi fått loss den från plattan.

De två halvorna

När vi jämför delarna ser vi att det är en identisk fisk fast spegelvänd, nu börjar vi fundera på hur vi ska fästa dem i varandra. Jag vet med lim säger barnen och ett barn får i uppdrag att hämta det lim som hen tänker på och återkommer med ett limstift. Barnen börjar stryka på lim och pressar sedan delarna mot varandra, men de glider bara isär. Vi kanske behöver mer lim föreslår barnen och gnider ytterligare ett lager men det fungerar ändå inte. Delarna glider långsamt ifrån varandra.

Vi provar med limstift

Finns det något annat lim som kan vara starkt undrar pedagogen. Jaaaa där ropar barnen och springer fram till stället där limpistolerna är placerade. Vi värmer en limpistol och barnen applicerar lim på fisken, pressar ihop delarna och det verkar fungera.

Vi provar med limpistolen

Vi har nu en hel tredimensionell fisk på Grodan. Den deltar i alla möjliga aktiviteter tillsammans med barnen, bland annat i olika bygg och konstruktioner och i arbetet med filmskapande och Green Screen. Olika saker på avdelningen förvandlas till 3D skrivaren som skriver ut fisken gång på gång.

Den tredimensionella fisken


Ja den fungerade

Ute på gården arbetar en grupp barn vid vattenbanan som är fäst på staketet, pedagogen ansluter för att delta i utforskande men märker att det inte alls är en aktivitet kring vatten utan anordningen har förvandlats till en 3D-skrivare. Barnen för in föremål i toppen på vattenbanan, föremålet rullar ner till en lucka. Innan luckan öppnas gör barnen lite olika ljud, öppnar luckan och utbrister -titta det blev plast. Så fortsätter aktiviteten under en lång stund. Det sker mycket lek kring 3D-skrivaren, olika föremål förvandlas till den och en mängd saker produceras utifrån barnens fantasi.

Ska det vara så svårt

Vi hittar en manual till skrivaren men den gör oss inte klokare, men som vi avslutade förra inlägget så svårt kan det väl inte vara?
Medan vi undersöker hur vi ska få programvaran att fungera bestämmer vi oss för att prova ännu en förprogrammerad utskrift, vår tanke innan projektet startade var att inte göra det men vi gör bedömningen att det är det bästa för att hålla intresset för skrivaren vid liv under en tid med massa motgångar. Vi samlas vid skrivaren och pedagogen läser vad det finns för olika figurer. Barnen enas för en laptop, den ska inte ta så lång tid heller så det passar bra. -hoppas den inte blir fel nu, säger ett av barnen. Det får vi verkligen hoppas. Det som hände med fisken har vi ingen förklaring till och vi är inte säkra på att det inte kommer ske igen. Vi håller tummarna och trycker på print. Skrivaren börjar arbeta, några barn står vid skrivaren och studerar under hela processen medan andra kommer och går. Efter en stund hör vi en melodislinga och plattformen sänks ner igen. -den är klar, kom den är färdig nu. Alla samlas vid skrivaren igen och på plattformen ser vi en liten laptop. Vi tar loss den och börjar studera den. Allt finns där precis som på en riktig laptop, det är verkligen en laptop i mini format. Vi får mersmak, ska vi prova en till. Nä vi borde inte men vi gör det ändå.

Laptop

En till fisk

Vi ger oss på en ny fisk, en annan model den här gången. Nästan 3 timmar tar utskriften och under hela den tiden kommer och går barnen för att undersöka hur mycket som skapats, studera hur skrivaren fungerar eller om den fortfarande fungerar. Efter cirka 3 timmar hör vi melodislingan, den är klar. Vi skyndar oss till skrivaren för att titta och där ligger en halv tredimensionell fisk. Vi tar bort den och undersöker hur den känns och ser ut. Fisken deltar i alla olika aktiviteter tillsammans med barnen och när vårdnadshavarna hämtar den dagen är det nog ingen som missar vad barnen varit med om. Det första som händer är att fisken ska visas. Nu måste vi ju bara få till våra egna ritningar. Vi provar återigen bilden på bläckfisken då det är den enda vi hittills har skapat. Vi lyckas öppna bilden och få in den i programmet, ett rungande ja hörs i rummet. Eftersom det var ett fotografi av vår ritning kan det inte bli en tredimensionell bläckfisk som vi tänkt. Vi ser att vi kan välja olika former för utskriften och tar en som liknar en kopp och lyckas skicka signalerna till skrivaren, ja det fungerar utropar barnen. Vi lyckades programmera den. Efter några timmar hör vi en välkänd melodi och koppen är klar. Vi fascineras mycket kring skrivaren och den kopp vi lyckats skapa.

Vår kopp i programmet

Koppen med bläckfisken som motiv

 

Under vårt informationsmöte för vårdnadshavarna får vi frågan om det finns den andra sidan på fisken så att vi kan sammanfoga dessa och få en hel fisk. Vi vet inte, det får vi undersöka.

Fisken


Spännande, det första testet.

Vi börjar undersöka 3D skrivaren

Barnen drar fram stolar och samlas framför 3D skrivaren, när den startar kommer en melodislinga och barnen nynnar med. Efter den snabba genomgång vi fick vid överlämnandet av skrivaren kommer vi inte ihåg riktigt hur vi skulle göra så vi får verkligen prova oss fram. Vi har googlat lite på olika applikationer som man kan använda och bestämmer oss för att prova applikationen Anymaker. Tillsammans utifrån bilder och fantasi tillverkar vi en bläckfisk. Vi letar, klickar oss fram och tillbaka mellan funktionerna i applikationen men hittar inte hur vi för över bilden till skrivaren så vi bestämmer oss för att göra en skärmdump av bläckfisken. 3D skrivaren har ett eget nätverk och lärplattan hittar detta, ja tänker vi, det här blir enkelt. Fast då lärplattan och skrivaren inte verkar vara kompatibla med varandra får vi tänka om. Vi mailar bilden till den dator som är kopplad till 3D skrivaren, nu ska vi bara få in den i programmet. Vi provar många olika sätt men lyckas inte, det såg ju så enkelt ut när Michaela gjorde det.

Bläckfisken som vi skapade

Den första utskriften

Vi har startat skrivaren vid flera tillfällen och provat våra tankar och teorier. Tillslut bestämmer vi oss för att använda en av de förprogrammerade bilderna som finns i skrivaren. På displayen ser vi olika figurer och väljer tillslut en som liknar en fisk. Skrivaren börjar arbeta, plattan förs uppåt och armen börjar röra sig över plattan. Ur armen kommer en jämn sträng med lim som börjar forma grunden till den figur som det ska bli. Utskriften ska ta cirka 3 timmar och barnen kommer och går under tiden som 3D skrivaren arbetar. De klättar upp på stolarna, studerar hur den fungerar och samtalar med varandra och pedagogerna om det som de ser. Plötsligt händer någonting, skrivaren avslutar sitt arbete och i displayen ser vi ordet error. Vi undersöker vad det kan bero på utan att hitta eller kanske förstå felet. Vi har i alla fall fått se hur skrivaren fungerar, fått någonting som absolut inte kan liknas vid en fisk och deltagit i en process som vi kan lära oss mycket av.

Fisken som aldrig blev klar

 

Länkarna här nedan är filmer med barnens reaktioner när 3D skrivaren startar

8B2BB51D-44B1-46B0-AC40-59691D9DACA8

B78CDD49-E30D-4CBE-A0A4-1555A5EE91F3

Vi bestämmer oss för att googla efter en manual och på så sätt läsa oss till den kunskap vi behöver för vårt fortsatta utforskande. Så svårt kan det väl inte vara….


Nu är den här! 3D skrivaren flyttar in

Sen får vi en 3D skrivare och det är plast som gör så här. Barnen sitter och samtalar om det digitala verktyg som vi snart ska få utforska, de visar med händerna hur plasttråden skapar det som maskinen är programmerad till. Barnen har många tankar kring 3D-skrivaren och samtal kring den uppstår både mellan barn-barn och barn-pedagog. Att ett nytt verktyg snart ska flytta in på Grodan går inte att missa, den kommande 3D skrivaren är med i många av barnens olika aktiviteter. Den kunskap de har kring skrivaren har de fått från reflektioner, samtal och studerandet av filmer med 3D skrivare på youtube. Vi ser tydligt hur en del barn redan har ett visst förändrat kunnande kring verktyget och är med och förmedlar den kunskapen till de övriga i gruppen. Att delge varandra kunskap, tankar och idéer som man har är en sak som barnen är väldigt bra på.

3D skrivaren och tråden

Nu kommer 3D skrivaren

Några barn står med ansiktena tryckta mot fönstret när Michaela bär in 3D skrivaren på avdelningen. Pedagogen vinkar in barnen som snabbt ansluter. På väg in till avdelningen springer de förbi en pedagog från en annan avdelning som frågar var de är på väg med sådan fart -den har kommit svarar barnen, skrivaren är här. Pedagogen frågar vad man kan göra med den varpå barnen tittar frågande på pedagogen och svarar -man kan skriva, man kan skiva saker, och fortsätter sen in på avdelningen för att delta i det som händer där. När fler barn kommer in ropar de -Den har kommit, titta den har flyttat in nu. Alla barn visar entusiasm kring det nya verktyget. Hur ska vi använda skrivaren och vad ska vi göra?

Vi undersöker skrivaren

Vi börjar undersöka 3D skrivaren, den är inte så stor som vi hade föreställt oss och får precis plats på en hylla där barnen kan delta i det som sker. Den har många olika delar som troligtvis har specifika funktioner vid en utskrift. En platta där skrivaren bygger föremålet, en arm med plasttråden kopplad till sig, men var finns tråden? Vi tittar runt hela skrivaren och upptäcker ett handtag på ovansidans bakre del. Vi lyfter försiktigt i handtaget, -där är den, där är plasten säger barnen. Till skrivaren följer det med en spatel för att kunna lossa utskriften från plattan. Man ska även innan utskrift applicera ett tunt lager med lim för att det som produceras inte ska fastna. -Lim säger barnen, det har man för att sätta fast saker. Ja det har man men av någon anledning fungerar limstiftet på motsatt sätt i den här processen.

Verktyg till skrivaren

Efter en stunds undersökande har vi hyfsad kunskap på delarna, nu ska vi bara förstå hur vi använder 3D skrivaren.


Om ni kan tillverka vad ni vill i hela världen

Om ni kan tillverka vad ni vill i hela världen vad skulle ni göra då? En spindel, en gråsugga, ett hus, en bil, dig. Svarar barnen när pedagogen ställer frågan. Intresset för småkryp är stort och samtalsämnen kring dessa är ofta i fokus. Att småkryp är en sak som barnen kommer på att de vill tillverka faller sig ytterst naturligt.

Vi pratar om den 3D skrivare som kommer att flytta in på Grodan. Hur fungerar den och vad är det för material som används för att skapa? Barnens tankar är att den skriver saker, för det vet de att skrivare gör. Den vanliga skrivaren/kopiatorn är någonting som utforskas och undersöks i detalj för att förstå sig på dess olika funktioner. Att det inte är papper som skapar produkten i 3D skrivaren är inte helt självklart. Vi använder oss av youtube och tittar på filmer om 3D skrivare för att skapa oss en förståelse kring verktyget. Vi tittar och pausar för att samtala om våra funderingar, vi spolar tillbaka och tittar igen. Kan vi verkligen skapa vad som helst undrar barnen. Ja vi vet inte, det får vi undersöka svarar pedagogerna. Att inte veta alla svar känns bra, vi är på riktigt utforskande och lika vetgiriga som barnen. Våra tankar och funderingar bubblar precis som deras och snart får vi förhoppningsvis svar.

Skillnaden på 2D och 3D

För att förstärka förståelsen kring vad 3D betyder undersöker vi skillnaden mellan tvådimensionell och tredimensionell, detta gör vi bland annat genom att använda applikationen foldify. Barnen väljer form och utförande i applikationen, ett barn ville ha sig själv på bild och på så sätt skapades en avdelning med barnen tredimensionellt i papper. Vi arbetar med och visar på skillnaden genom att ha utskriften som representerar det tvådimensionella och den hopvikta figuren som representerar det tredimensionella. Att arbeta med att undersöka skillnaden på tvådimensionellt och tredimensionellt är rätt klurigt, vi arbetar utifrån barnens intresse för att på bästa sätt synliggöra denna skillnad.


Nu tar vi steget

Vi valde att kalla bloggen En resa mot framtiden fast det vi skriver om i allra högsta grad handlar om nutid. Vi pedagoger ska möta barnen i deras nu, utmana dem och ge dem adekvat utbildning kring det som sker runt omkring dem. Barnen växer upp i en värld full av olika digitala verktyg, detta är deras nutid men för många av oss pedagoger fortfarande framtid.

Vi kommer att dokumentera arbetet kring 3D skrivaren, vad händer när en grupp 2-3 åringar möter ett sådant verktyg. Vilka tankar som finns innan, under tiden och mot slutet av projektet. Vi pedagoger har ingen förkunskap kring skrivaren utan kastar oss ut i detta med samma nyfikenhet och upptäckarglädje som barnen. Vi tänker att inget kan gå fel när vi undersöker detta tillsammans. Det ska bli en spännande resa som vi ser fram emot att dela med oss av.

Hur fick vi då tillgång till en 3D skrivare?

Vi fick höra att Michaela Sti hade en 3D skrivare och ställde frågan om det fanns intresse av att prova den i en barngrupp. Vi blev överlyckliga över svaret att ett sådant intresse fanns. Så efter att ha skrivit i detalj om vårt syfte, mål och våra tankar kring projektet så drog samarbetet med Michaela igång.

Framtiden kommer oavsett om vi pedagoger är beredda eller inte så nu tar vi steget….