Du har för många lager

Vänta du har för många lager, kom jag ska visa. Barnet sitter framför den projekterade bilden av ett annat barns ritning och reser sig för att bidra med sitt stöd i processen.
Barnet syftar till att ritningen skapas med för många små delar som inte helt hänger ihop och använder sig av sina kunskaper från sin egen ritning som inte blev helt som hen tänkt sig på grund av samma sak. De börjar skapa tillsammans för att sedan radera ritningen och barnet som skapat med för många lager gör sedan sin egen ritning utifrån sina tankar fast nu på ett annat sätt, en grund med större delar.

Isormbo

Jag vill också göra en ritning, ett annat barn ansluter till den aktivitet som pågår och har en bestämd tanke med vad det ska bli. Olika former används och när barnet vrider runt sin bild och ser sin ritning i 3D format utbrister barnet, titta det blev ett isormbo. Ritningen skickas till datorn vid skrivaren och en utskrift startar, barnet lämnar inte skrivaren under de 30 minuter som den arbetar på isormboet. När skrivaren spelar den välkända melodin tillkallar barnet en pedagog som avlägsnar utskriften från plattformen. Jag kan göra en orm till hens bo säger ett annat barn och startar en process med att rita en orm som ska få bo i ormboet. Även den skickas till skrivaren men har inte blivit utskriven än så hur den utskriften blir får vi snart se.

Isormbo

Flygplanet

Barnen har många tankar och funderingar kring vad som kan skrivas ut med hjälp av 3D skrivaren, tillsammans ritar vi ett flygplan. Pedagogen sitter vid lärplattan och barnen samspelar vid den projekterade väggen. Hur ser ett flygplan ut? Den ska vara så här säger barnen och ritaren oval med fingret på väggen. Pedagogen gör en likadan i ritprogrammet, ja så precis. Sen har den vingar och en där bak. Pedagogen ritar vingar som hamnar fel i ritningen, hur gjorde vi nu för att få den rätt? Vingen markeras och kan på så sätt flyttas runt till önskad position på flygplanskroppen. När alla delar är ritade och placerade där barnen pekat, vänder och vrider vi på bilden för att granska den. Ja det är ett sånt vi menar. Vi skriver ut flygplanet och utskriften tar en stund så barnen väljer att komma och gå för att se hur arbetet fortskrider.

Barnen visar hur flygplanet ska se ut

Flygplanet

3D skrivarens roll

3D skrivaren har blivit en betydande del av verksamheten på Grodan, när nya personer kommer på besök är det en av de första saker som barnen visar och berättar om hur den fungerar och vilka utskrifter som gjorts. Vi ser att barnen i alla åldrar har en relation till skrivaren men som med så mycket annat finns det några som är extra intresserade och bidrar till att inspirera de övriga.


Tanken blir till utskrift

Titta det blev en snurra, jag vill skriva ut den. Barnet har skapat en ritning i programmet gravity sketch på lärplattan. Vi beskrev i förra inlägget hur vi stötte på problem med att delarna befann sig långt ifrån varandra när vi arbetade i gravity sketch, vi ägnade mycket tid till att undersöka och utforska programmet och upptäckte att vi kunde markera de delar vi vill flytta och på så sätt dra dem till önskad plats.

Snurran

Vi arbetar enskilt med barnen medan bilden projekteras på väggen så att de andra barnen kan följa med i det arbete som pågår. Lager för lager byggs och tillslut stannar barnet upp, betraktar det som syns på skärmen och konstaterar att det har blivit en snurra. Barnet som skapar sin ritning har ingen plan utan tänker att hen får se vad det blir. Barnet gör de övriga uppmärksammade på vad som skapats och de andra barnen instämmer med att det är en snurra.

Snurran i programmet

Snurran med en vägg

Den utskrivna snurran

 

Bilen

Fler barn väljer att skapa en ritning och de här barnen tar sig an uppgiften med en plan för vad det är de ska skapa. Jag ska göra en bil. Barnet väljer olika former för att på så sätt bygga upp en bil utifrån den tanke som finns. Där sitter man och där kan man sitta. Barnet visar på skärmen hur hen tänker kring funktionerna för sin bil.

Bilen i programmet

Den utskrivna bilen

 

Rymdraketen

Ett annat barn vill göra en rymdraket och funderar på hur formen för denna ser ut, den är rak men bullig säger barnet och ritar själva kroppen för rymdraketen. Sen har den så här och så här, barnet visar i luften hur raketens vingar ser ut för att sedan göra dem på ritningen. Vi skickar ritningarna till skrivaren och startar utskrifterna.

Rymdraketen i programmet till skrivaren

Den utskrivna rymdraketen

När skrivaren arbetat färdigt finns där en rymdraket och en bil. Snurran blir en röra och vi provar olika sätt för att stabilisera den, en är att skapa en vägg runt snurran. Toppen blir bra men någonting med spetsen som den ska snurra på blir fel. Jag kanske har för många lager, tänker barnet


Ett plus i konstruktion

Jag skriver ut en tårta, vill du smaka? Vi fortsätter att undersöka skrivaren och den återkommer i många olika aktiviteter och lekar bland barnen.

Nytt material

Vad kan vi mer göra med skrivaren? Finns det någonting som vi kan tillverka som vi kan använda på ett lärande, utforskade sätt i verksamheten? Vi pedagoger funderar och kommer på en sak som vi skulle kunna tänka oss att utmana barnen med. De arbetar mycket med bygg och konstruktion i stort och smått så varför inte tillverka vårt eget material till den här miljön. Vi vill utmana dem med att bygga med sugrör och behöver då ett rätt dimensionerat plus för att detta ska fungera.

Arbetet startar

Vi samlar barnen vid lärplattan vars bild projekteras på väggen, vi berättar vår tanke kring materialet och frågar om det skulle vara intressant att försöka tillverka det. Utifrån barnens positiva respons sätter vi igång med att arbeta fram ett plus. Först använder vi oss av programmet gravity sketch men får inte till delarna rätt, de hamnar utanför varandra och vi förstår inte hur vi ska göra för att foga samman dessa. Hur vi än funderar och provar så befinner de sig en bit ifrån varandra.

Vårt plus i gravity sketch

 

Vårt plus i tinkercad

Vi byter program till tinkercad och tillverkar ett plus av två cylindrar. Här placeras de också ifrån varandra men vi kan enkelt se hur vi ska göra för att foga samman dem så att det blir ett plus. När de är sammanfogade och vi ska skriva ut ritningen kommer frågan om att föra över det till gravity sketch, vi gör det då vi vet hur vi får över det till 3D skrivaren därifrån. Vi mailar sedan ritningen så att vi kan skriva ut den på 3D skrivaren. Skrivaren startar och som alltid samlas barnen för att återkomma när skrivaren ger ifrån sig sin jag är färdig signal. Ja den är färdig vi har ett plus, utbrister barnen och vi plockar bort pluset från plattan i skrivaren. Vi ser direkt att det här är alldeles för stort för våra sugrör och barnen säger att vi får göra det mindre. Vi minskar måtten på modellen och startar en ny utskrift, den här gången är det alldeles för litet . Barnen brister i skratt när de tittar på de två utskrifter vi har och jämför dem med sugrören.

Vårt största och minsta plus

Vilka mått behöver vi

Vi hämtar ett måttband och tar måtten på sugrören för att få till en mer exakt storlek. Tillslut får vi rätt storlek och barnen trär på ett sugrör i varje ände. Vi vill kunna bygga mer uttrycker sig barnen, vi öppnar mappen med bilder på datorn och väljer det plus med rätt dimensioner och startar ytterligare utskrifter och ett arbete kring att konstruera fantasifulla verk uppstår.

Konstruktion med plus och sugrör

Fler kopplingar

Efter några dagar kommer barnen på att det blir väldigt platt när de bygger med sugrören. Det blir stort, brett och långt men de kan inte bygga högt. Hur ska vi göra då? Barnen visar med sugrören på ett plus hur de skulle vilja bygga och en ny ritning skapas. Vi gör på precis samma sätt och det är med spänning vi startar skrivaren för att skriva ut uppdateringen av vår modell. Någonting går fel i utskriften, skrivaren vill inte skriva ut den vågräta delen efter att den gjort den den lodräta, varför fungerar det inte undrar barnen och som så ofta i det här projektet har vi pedagoger inget svar men vi får ta reda på det tillsammans. Vi provar en annan utskrift, en där vi har 5 kopplingar, alltså en mer än på de vi redan har. Vi lyckas inte nu heller, det liggande pluset blir bra men den delen som ska stå upp blir hålig och alldeles för kort. Ånej vi får göra en ny igen, säger barnen.

Vårt plus med fem kopplingar

Trots alla motgångar kvarstår intresset för att skapa med och undersöka 3D skrivaren.

 


Kan vi skriva ut det här?

Olika idéer kring ritningar

Kan vi skriva ut det här? Undrar barnen som hämtat en pedagog till bygg och konstruktionsrummet. På golvet finns ett stort detaljerat bygge med många olika material. Ja vi kan försöka återskapa det i applikationen. Pedagog och barn fotograferar bygget för att ha kvar en ritning till utskriften. Pedagogen som tog bilden kommer på att det finns en applikation där man kan infoga en bild och skriva ut konturerna, det är värt ett försök. Bilden infogas men vilka konturer vi än väljer att fokusera på blir det inte riktigt som barnet tänkt sig. Vi lämnar den idén och barnet har nu tappat intresset för att skapa en ritning av sitt bygge och väljer att samtala om olika saker att kunna skriva ut i skrivaren. Kan vi göra vårt namn? Vill du skriva ut ditt namn undrar pedagogen. Nej vårt namn, Grodan. Vi öppnar lärplattan och väljer att arbeta i tinkercad där man kan skriva text och få den utskriven. Fler barn ansluter och är aktiva i processen. Vilka bokstäver behöver vi, vi tittar på namnet Grodan och identifierar de olika bokstäverna som formas till en bild på skärmen där vi kan se hur utskriften kommer att se ut. Vi mailar bilden till den dator som är kopplad till 3D skrivaren och en utskrift startas. När vi hör den nu välkända melodin skyndar barnen fram, lite förvånade när pedagogen plockar bort den lilla skylten med namnet Grodan. Vi tittade på datorns skärm och ser att vi tänkt helt fel gällande måtten. Stor eller liten spelar ingen roll, det är resan som räknas.

Barnen bearbetar sina kunskaper i skapandet

Titta vad vi har gjort. Barnen visar sina bilder där de arbetat med färgpennor och papper. Pedagogen sätter sig ner för att möta barnen på deras nivå och visa sitt genuina intresse. Barnen förklarar att de har ritat 3D skrivaren som skriver ut en blomma. -först den, sen kommer mer och mer och mer och ändrar lite där och sen är den klar. Genom sina bilder visar barnen de olika stegen i 3D skrivarens process. Vi har verkligen studerat skrivaren och sett hur den arbetar i olika steg med olika lager och det är just det som barnen tagit fasta på i deras bilder.

Bilden visar de olika stegen av en blomma som 3D skrivaren har gjort

En 3D skrivare som skriver en blomma

 


En reflektion på vägen…

Några tankar

Fascinationen kring 3D skrivaren och dess egenskaper är stor hos alla på avdelningen och även bland kollegor och ledningen. Det är många besök för att bara få titta på hur 3D skrivaren ser ut och undersöka den lite. Hur fungerar det egentligen? Detta är en vanlig fråga bland vuxna. För barnen verkar det på ett sätt vara så naturligt att en skrivare kan göra mer än bara skriva text och bild. För oss vuxna känns det mer komplext, det känns ibland som att många av oss har svårare att ta till oss den nya tekniken och kanske för att vi inte förstår den fullt ut. Vi får ibland försöka släppa behovet och tankarna om att vi ska och kanske förväntas kunna allt. Många gånger ligger nog även rädslan i att ett kaos kan uppstå om vi inte är helt förberedda.

Vi på Grodan arbetar utifrån att det kaos man ibland beskriver i situationer då man inte har all kunskap i förväg uppstår när man som pedagog glömmer barnen, när vi tydligt visar att det bara är vi vuxna som kan hitta lösningen och då det gemensamma samarbetet inte längre finns. Vi har hittills stött på fler problem än vi hade räknat med och varje gång har barnen varit ytterst delaktiga i vad problemet är och funderat kring och provat olika lösningar och ingen av dessa gånger har det uppstått kaos.

Vi kan bara tänka oss in i situationen själva, hur engagerade och fokuserade känner vi oss i situationer som vi inte får bli delaktiga i? Hur gärna vill inte vi lämna ett möte som inte leder till någonting för oss och vår utveckling? Likadant är det troligtvis för barnen. Om man upplever situationer som röriga får man stanna upp och reflektera kring var man befinner sig som pedagog, var är vårt fokus, är vi medvetet närvarande i det som sker.  Under en föreläsning på SETT-mässan blev det sagt att man är aldrig så medforskande som när man inte kan det själv. Det är någonting väldigt bra att fundera kring.

Arbetet med utskrifter

Vi har provat flera utskrifter som inte riktigt fungerar, de blir håliga och en enda röra av plasten men vi fortsätter med samma entusiasm för att få en utskrift som är så som vi vill ha det.

En utskrift


Kan man skriva ut den andra halvan

Under ett informationsmöte med vårdnadshavarna på Grodan fick vi frågan om det finns den andra sidan på fisken så att vi kan foga samman dessa och få en hel fisk. Den tanken hade faktiskt inte slagit oss, vi var så upptagna kring själva skrivaren och dess funktioner samt över hur barnen förhåller sig till det. Vi bestämmer oss för att lyfta vårdnadshavarnas tanke med barnen. Tror ni att det finns en till halva, alltså den andra sidan av fisken? Pedagogen håller i den halva som vi tidigare skrivit ut. Barnen ser fundersamma ut och turas om att vrida och vända på fisken. Kanske svarar någon medan andra ger ett rungande ja. Ska vi undersöka om det finns det?

Vi bläddrar i menyn

Barnen samlas kring 3D skrivaren och vi bläddra i skrivarens meny för att se om möjligheten finns, vi hittar en bild på en fisk som vi tror är den andra sidan. Limma ropar barnen som hänvisar till att plattan måste limmas innan utskrift för att föremålet inte ska fastna. Vi limmar ett tunt lager och trycker på print. En utskrift startas. Nu väntar vi med spänning på vad det blir för fisk, kanske en helt annan sort. Barnen kommer och går precis som vid tidigare tillfällen för att undersöka processen. Det uppstår många samtal kring hur 3D skrivaren fungerar, hur armen med plasttråden rör sig, varför plattar byter position vartefter utskriften byggs och om man kan skriva ut vad man vill.  Efter 2 timmar och 30 minuter hör vi melodislingan och utskriften är klar. Alla samlas återigen vid skrivaren.

Är delarna lika?

-blev det fisken, är det den? Frågar barnen som hämtat den fisk som vi redan har för att jämföra delarna när vi fått loss den från plattan.

De två halvorna

När vi jämför delarna ser vi att det är en identisk fisk fast spegelvänd, nu börjar vi fundera på hur vi ska fästa dem i varandra. Jag vet med lim säger barnen och ett barn får i uppdrag att hämta det lim som hen tänker på och återkommer med ett limstift. Barnen börjar stryka på lim och pressar sedan delarna mot varandra, men de glider bara isär. Vi kanske behöver mer lim föreslår barnen och gnider ytterligare ett lager men det fungerar ändå inte. Delarna glider långsamt ifrån varandra.

Vi provar med limstift

Finns det något annat lim som kan vara starkt undrar pedagogen. Jaaaa där ropar barnen och springer fram till stället där limpistolerna är placerade. Vi värmer en limpistol och barnen applicerar lim på fisken, pressar ihop delarna och det verkar fungera.

Vi provar med limpistolen

Vi har nu en hel tredimensionell fisk på Grodan. Den deltar i alla möjliga aktiviteter tillsammans med barnen, bland annat i olika bygg och konstruktioner och i arbetet med filmskapande och Green Screen. Olika saker på avdelningen förvandlas till 3D skrivaren som skriver ut fisken gång på gång.

Den tredimensionella fisken


Ja den fungerade

Ute på gården arbetar en grupp barn vid vattenbanan som är fäst på staketet, pedagogen ansluter för att delta i utforskande men märker att det inte alls är en aktivitet kring vatten utan anordningen har förvandlats till en 3D-skrivare. Barnen för in föremål i toppen på vattenbanan, föremålet rullar ner till en lucka. Innan luckan öppnas gör barnen lite olika ljud, öppnar luckan och utbrister -titta det blev plast. Så fortsätter aktiviteten under en lång stund. Det sker mycket lek kring 3D-skrivaren, olika föremål förvandlas till den och en mängd saker produceras utifrån barnens fantasi.

Ska det vara så svårt

Vi hittar en manual till skrivaren men den gör oss inte klokare, men som vi avslutade förra inlägget så svårt kan det väl inte vara?
Medan vi undersöker hur vi ska få programvaran att fungera bestämmer vi oss för att prova ännu en förprogrammerad utskrift, vår tanke innan projektet startade var att inte göra det men vi gör bedömningen att det är det bästa för att hålla intresset för skrivaren vid liv under en tid med massa motgångar. Vi samlas vid skrivaren och pedagogen läser vad det finns för olika figurer. Barnen enas för en laptop, den ska inte ta så lång tid heller så det passar bra. -hoppas den inte blir fel nu, säger ett av barnen. Det får vi verkligen hoppas. Det som hände med fisken har vi ingen förklaring till och vi är inte säkra på att det inte kommer ske igen. Vi håller tummarna och trycker på print. Skrivaren börjar arbeta, några barn står vid skrivaren och studerar under hela processen medan andra kommer och går. Efter en stund hör vi en melodislinga och plattformen sänks ner igen. -den är klar, kom den är färdig nu. Alla samlas vid skrivaren igen och på plattformen ser vi en liten laptop. Vi tar loss den och börjar studera den. Allt finns där precis som på en riktig laptop, det är verkligen en laptop i mini format. Vi får mersmak, ska vi prova en till. Nä vi borde inte men vi gör det ändå.

Laptop

En till fisk

Vi ger oss på en ny fisk, en annan model den här gången. Nästan 3 timmar tar utskriften och under hela den tiden kommer och går barnen för att undersöka hur mycket som skapats, studera hur skrivaren fungerar eller om den fortfarande fungerar. Efter cirka 3 timmar hör vi melodislingan, den är klar. Vi skyndar oss till skrivaren för att titta och där ligger en halv tredimensionell fisk. Vi tar bort den och undersöker hur den känns och ser ut. Fisken deltar i alla olika aktiviteter tillsammans med barnen och när vårdnadshavarna hämtar den dagen är det nog ingen som missar vad barnen varit med om. Det första som händer är att fisken ska visas. Nu måste vi ju bara få till våra egna ritningar. Vi provar återigen bilden på bläckfisken då det är den enda vi hittills har skapat. Vi lyckas öppna bilden och få in den i programmet, ett rungande ja hörs i rummet. Eftersom det var ett fotografi av vår ritning kan det inte bli en tredimensionell bläckfisk som vi tänkt. Vi ser att vi kan välja olika former för utskriften och tar en som liknar en kopp och lyckas skicka signalerna till skrivaren, ja det fungerar utropar barnen. Vi lyckades programmera den. Efter några timmar hör vi en välkänd melodi och koppen är klar. Vi fascineras mycket kring skrivaren och den kopp vi lyckats skapa.

Vår kopp i programmet

Koppen med bläckfisken som motiv

 

Under vårt informationsmöte för vårdnadshavarna får vi frågan om det finns den andra sidan på fisken så att vi kan sammanfoga dessa och få en hel fisk. Vi vet inte, det får vi undersöka.

Fisken


Spännande, det första testet.

Vi börjar undersöka 3D skrivaren

Barnen drar fram stolar och samlas framför 3D skrivaren, när den startar kommer en melodislinga och barnen nynnar med. Efter den snabba genomgång vi fick vid överlämnandet av skrivaren kommer vi inte ihåg riktigt hur vi skulle göra så vi får verkligen prova oss fram. Vi har googlat lite på olika applikationer som man kan använda och bestämmer oss för att prova applikationen Anymaker. Tillsammans utifrån bilder och fantasi tillverkar vi en bläckfisk. Vi letar, klickar oss fram och tillbaka mellan funktionerna i applikationen men hittar inte hur vi för över bilden till skrivaren så vi bestämmer oss för att göra en skärmdump av bläckfisken. 3D skrivaren har ett eget nätverk och lärplattan hittar detta, ja tänker vi, det här blir enkelt. Fast då lärplattan och skrivaren inte verkar vara kompatibla med varandra får vi tänka om. Vi mailar bilden till den dator som är kopplad till 3D skrivaren, nu ska vi bara få in den i programmet. Vi provar många olika sätt men lyckas inte, det såg ju så enkelt ut när Michaela gjorde det.

Bläckfisken som vi skapade

Den första utskriften

Vi har startat skrivaren vid flera tillfällen och provat våra tankar och teorier. Tillslut bestämmer vi oss för att använda en av de förprogrammerade bilderna som finns i skrivaren. På displayen ser vi olika figurer och väljer tillslut en som liknar en fisk. Skrivaren börjar arbeta, plattan förs uppåt och armen börjar röra sig över plattan. Ur armen kommer en jämn sträng med lim som börjar forma grunden till den figur som det ska bli. Utskriften ska ta cirka 3 timmar och barnen kommer och går under tiden som 3D skrivaren arbetar. De klättar upp på stolarna, studerar hur den fungerar och samtalar med varandra och pedagogerna om det som de ser. Plötsligt händer någonting, skrivaren avslutar sitt arbete och i displayen ser vi ordet error. Vi undersöker vad det kan bero på utan att hitta eller kanske förstå felet. Vi har i alla fall fått se hur skrivaren fungerar, fått någonting som absolut inte kan liknas vid en fisk och deltagit i en process som vi kan lära oss mycket av.

Fisken som aldrig blev klar

 

Länkarna här nedan är filmer med barnens reaktioner när 3D skrivaren startar

8B2BB51D-44B1-46B0-AC40-59691D9DACA8

B78CDD49-E30D-4CBE-A0A4-1555A5EE91F3

Vi bestämmer oss för att googla efter en manual och på så sätt läsa oss till den kunskap vi behöver för vårt fortsatta utforskande. Så svårt kan det väl inte vara….


Nu är den här! 3D skrivaren flyttar in

Sen får vi en 3D skrivare och det är plast som gör så här. Barnen sitter och samtalar om det digitala verktyg som vi snart ska få utforska, de visar med händerna hur plasttråden skapar det som maskinen är programmerad till. Barnen har många tankar kring 3D-skrivaren och samtal kring den uppstår både mellan barn-barn och barn-pedagog. Att ett nytt verktyg snart ska flytta in på Grodan går inte att missa, den kommande 3D skrivaren är med i många av barnens olika aktiviteter. Den kunskap de har kring skrivaren har de fått från reflektioner, samtal och studerandet av filmer med 3D skrivare på youtube. Vi ser tydligt hur en del barn redan har ett visst förändrat kunnande kring verktyget och är med och förmedlar den kunskapen till de övriga i gruppen. Att delge varandra kunskap, tankar och idéer som man har är en sak som barnen är väldigt bra på.

3D skrivaren och tråden

Nu kommer 3D skrivaren

Några barn står med ansiktena tryckta mot fönstret när Michaela bär in 3D skrivaren på avdelningen. Pedagogen vinkar in barnen som snabbt ansluter. På väg in till avdelningen springer de förbi en pedagog från en annan avdelning som frågar var de är på väg med sådan fart -den har kommit svarar barnen, skrivaren är här. Pedagogen frågar vad man kan göra med den varpå barnen tittar frågande på pedagogen och svarar -man kan skriva, man kan skiva saker, och fortsätter sen in på avdelningen för att delta i det som händer där. När fler barn kommer in ropar de -Den har kommit, titta den har flyttat in nu. Alla barn visar entusiasm kring det nya verktyget. Hur ska vi använda skrivaren och vad ska vi göra?

Vi undersöker skrivaren

Vi börjar undersöka 3D skrivaren, den är inte så stor som vi hade föreställt oss och får precis plats på en hylla där barnen kan delta i det som sker. Den har många olika delar som troligtvis har specifika funktioner vid en utskrift. En platta där skrivaren bygger föremålet, en arm med plasttråden kopplad till sig, men var finns tråden? Vi tittar runt hela skrivaren och upptäcker ett handtag på ovansidans bakre del. Vi lyfter försiktigt i handtaget, -där är den, där är plasten säger barnen. Till skrivaren följer det med en spatel för att kunna lossa utskriften från plattan. Man ska även innan utskrift applicera ett tunt lager med lim för att det som produceras inte ska fastna. -Lim säger barnen, det har man för att sätta fast saker. Ja det har man men av någon anledning fungerar limstiftet på motsatt sätt i den här processen.

Verktyg till skrivaren

Efter en stunds undersökande har vi hyfsad kunskap på delarna, nu ska vi bara förstå hur vi använder 3D skrivaren.


Om ni kan tillverka vad ni vill i hela världen

Om ni kan tillverka vad ni vill i hela världen vad skulle ni göra då? En spindel, en gråsugga, ett hus, en bil, dig. Svarar barnen när pedagogen ställer frågan. Intresset för småkryp är stort och samtalsämnen kring dessa är ofta i fokus. Att småkryp är en sak som barnen kommer på att de vill tillverka faller sig ytterst naturligt.

Vi pratar om den 3D skrivare som kommer att flytta in på Grodan. Hur fungerar den och vad är det för material som används för att skapa? Barnens tankar är att den skriver saker, för det vet de att skrivare gör. Den vanliga skrivaren/kopiatorn är någonting som utforskas och undersöks i detalj för att förstå sig på dess olika funktioner. Att det inte är papper som skapar produkten i 3D skrivaren är inte helt självklart. Vi använder oss av youtube och tittar på filmer om 3D skrivare för att skapa oss en förståelse kring verktyget. Vi tittar och pausar för att samtala om våra funderingar, vi spolar tillbaka och tittar igen. Kan vi verkligen skapa vad som helst undrar barnen. Ja vi vet inte, det får vi undersöka svarar pedagogerna. Att inte veta alla svar känns bra, vi är på riktigt utforskande och lika vetgiriga som barnen. Våra tankar och funderingar bubblar precis som deras och snart får vi förhoppningsvis svar.

Skillnaden på 2D och 3D

För att förstärka förståelsen kring vad 3D betyder undersöker vi skillnaden mellan tvådimensionell och tredimensionell, detta gör vi bland annat genom att använda applikationen foldify. Barnen väljer form och utförande i applikationen, ett barn ville ha sig själv på bild och på så sätt skapades en avdelning med barnen tredimensionellt i papper. Vi arbetar med och visar på skillnaden genom att ha utskriften som representerar det tvådimensionella och den hopvikta figuren som representerar det tredimensionella. Att arbeta med att undersöka skillnaden på tvådimensionellt och tredimensionellt är rätt klurigt, vi arbetar utifrån barnens intresse för att på bästa sätt synliggöra denna skillnad.