Filmskapande och källkritik

Figurerna flyttas steg för steg för att de ska hamna precis där barnet vill ha dem i sin berättelse. Vi arbetar med applikationen iMotion, där knapptryck och flyttande av figurer enkelt skapar en film. Barnen undersöker applikationens olika funktioner, vad händer när vi trycker på de olika knapparna? Vi undersöker och arbetar tillsammans och de barn som tidigare har arbetat med applikationen får möjlighet att stötta och förmedla sina kunskaper. Beroende på vilket syftet är med användandet av applikationen så används antingen en grön bakgrund eller den bakgrund som finns för platsen där lärplattan blir placerad. När berättelser skapats med grön bakgrund infogar vi den i green screen applikationen för att arbetar vidare med den. Genom att använda en grön bakgrund möjliggör det att infoga vilken bakgrund man vill i sin berättelse men vad ska det vara för bild? Vi har pratat om att vi inte kan använda vilka bilder som helst bara för att de finns på internet så barnet väljer att ta en egen bild med kameran på lärplattan och infogar den.

Som så många gånger tidigare ser vi den positiva effekten av att ett material presenteras inbjudande och finns tillgängligt hela dagarna, vi har arrangerat för en station kring arbetet med green screen och skapande av digitala berättelser. Barnen observerar och börjar mer och mer arbeta med den digitala berättelsens olika tekniker. Utforskar hur de olika applikationerna fungerar, vad händer när man trycker på de olika ikonerna. En del saker väljer barnen att spara medan andra raderas och nytt utforskande startar. Att processen är det viktiga och inte det som produceras är väldigt tydligt då barnen ofta väljer att inte spara bara för att spara utan de vill prova och experimentera, skaffa sig ett utvecklat kunnande kring programmen.

Att arbeta med green screen är för oss även ett sätt att arbeta med källkritik, är allt som vi ser sant och får vi använda vilka bilder vi vill bara för att det finns tillgängligt. Vi arbetar med att lägga grunden för att tänka källkritiskt, en grund som genom åren får fortsätta att utvecklas.

Att kunna berätta med stöd av olika tekniker är en förmån för barn av idag. Att skapa sin egen film eller digitala saga, att få en analog berättelse bunden till en bok att läsa eller en bild att samtala kring. Vi utmanar barnen i arbetet med att uttrycka sig på olika sätt med olika hjälpmedel, från att rita med papper och penna till att skapa med applikationen imotion och green screen by do inc.

 

 


Skapa på höjden

Arbetet med att utforska 3D pennan fortsätter och fler barn väljer att använda och undersöka dess funktioner och egenskaper. Vi ser hur de barn som använt den mer börjar experimentera med att skapa även på höjden. 

Pennan värms och filamentet matas ner och kommer ut i smält form, barnet drar lite med pennan på bordet för att sedan vinkla handen upp mot taket. Filamentet åker bara ner mot bordet och bildar en hög. Med en min som vi pedagoger tolkar som bekymrad tittar barnet på den hög som bildats på bordet. Efter att ha funderat en stund byter barnet taktik och när filamentet matas ut lyfter barnet hela armen upp mot taket och så även det som skapas. Nu kommer ytterligare ett moment att fundera över, trots att det blir rakt upp faller det ner på bordet när pennan sänks. Pedagogen stöttar barnet i processen och tillsammans undersöker de vad som händer om man väntar en stund innan pennan sänks. Den blir hård säger barnet och känner på det som nu står upp på bordet. Processen fortsätter och när barnet vill att det som skapas ska sitta ihop i en vinkel hjälper pedagogen och håller i tråden så att den hinner stelna medans barnet fortsätter sitt arbete. 

 

Det är många tankar och funderingar som uppstår i arbetet kring 3D pennan. Precis som när vi för första gången utforskade 3D skrivaren får vi här lära tillsammans med barnen.


En ritning av ett flygplan

Utifrån barnens intresse blev flygplan fokus för vårt projekt vilket avspeglas i hela vår miljö. Vi använder oss av olika material och strategier i vårt arbete, både när det gäller att söka information och omsätta det i olika konstruktioner. Vi reflekterar ofta tillsammans med barnen och under en reflektionen studerar vi bilder och samtalar om vad vi har lärt oss och plockar fram pinnar som vi tidigare hämtat i skogen.

Vi vänder och vrider på pinnarna för att se hur de kan användas i arbetet med att skapa ett flygplan. Efter en stund kommer vi fram till att vi behöver en ritning. Hur ska vi göra den? Lärplattan vars bild visas på väggen får byta applikation till ett ritprogram. Nu börjar processen med att skapa en ritning till vårat flygplan.

 

Barnen stöttar varandra i konstruktionen, några vid lärplattan och några vid väggen. Samtidigt som vi arbetar på en lärplatta har vi en annan framme med en bild på ett flygplan för att ge oss inspiration. Barnen pekar på de olika delarna och vi samtalar om vad de är och dess funktion. Tillsammans skapas en ritning som alla på olika sätt har varit delaktiga, en ritning som vi kan använda i vårt fortsatta arbete.


Monster och bollar

Plötsligt kommer ett felmeddelande upp på skärmen.

På de modeller som vi tidigare skrivit ut behövs nu en annan dimension på munstycket, vi provar olika sätt att lösa detta men lyckas inte. Så med hjälp från en väldigt kunnig person får vi återigen igång skrivaren och kan skriva ut det monster som två barn har skapat.

Monstret

Vi startar skrivaren och följer processen, den här skrivaren spelar en melodi under hela den tid som den arbetar och när den är klar blir det inte lika tydligt som det var med den andra skrivaren som vi fick låna. Den håller utropar barnen när vi kommer in från att ha varit borta från avdelningen en stund. På plattan ser vi ben och armar till det monster som vi hoppas få se hela av om en stund. Sakta byggs delarna på och figuren framträder mer och mer.

7911F7DA-4BFF-41A8-A245-885BB7C5D25A

Efter någon timme har skrivaren avslutat och i den står monstret. Titta som vi ritade, säger barnen och tar loss utskriften från plattan. Monstret får sedan vara med i de olika miljöerna.

Välkända program

Jaaaa vi provar. Utbrister barnet när pedagogen visar lärplattan med applikationen gravity sketch, barnet har tidigare deltagit i det arbete med 3D skrivaren som pågick under förra läsåret och är bekant med programmet. Även vi pedagoger känner oss mer bekväma då den känns lättare att arbeta med än den applikation som vi nu använt, zyxmaker. Hur delarna ska flyttas och fogas samman känns inte helt enkelt fast vi behöver kanske bara arbeta lite mer med applikationen. Barnet tar lärplattan och börjar skapa sin figur, vi skickar ritningen till datorn som är kopplad till skrivaren och provar skriva ut den. Ja det fungerar, barnet studerar sin utskrift under den tid som skrivaren arbetar. Fler barn börjar använda och utforska applikationen även om det inte alltid resulterar i en utskrift. Man behöver få tid att undersöka och utforska.

Oj en boll

Barnet drar med fingrarna över skärmen på lärplattan, de streck som hen ritar bildar en fylld cirkel då de möts. Oj titta en boll säger barnet och gör fler lika dana cirklar som sitter fast på den första. Vi markerar det som skapats så att vi kan vända och vrida på den för att titta närmare på hur den ser ut i 3D. Där, där säger barnet och pekar på skrivaren. Ja, ska vi skriva ut den frågar pedagogen. När en annan pedagog kommer visar barnet vad hen skapat och pekar sedan på skrivaren. Har du gjort en ritning till skrivaren? Undrar pedagogen och barnet nickar. Vi skickar ritningen till skrivaren och utskriften startar, barnet kommer och går under tiden som skrivaren arbetar och hinner tyvärr gå hem för dagen innan utskriften är färdig. Nästa dag får barnet titta på sin utskrift, bollarna säger barnet och håller hårt i den.


Vi finns på Huddinge Visar

Den 29/10 är det dags för Huddinge Visar och vi finns på plats. Vi har valt att visa vårt projekt i form av en utställning där man som besökare får möjlighet att ta del av dokumentationer och barnens utskrifter samt själv få chans att prova de olika program som vi använt oss av. Skrivaren och 3D pennan kommer givetvis finnas på plats.

Vi kommer även visa andra delar av vår digitala verksamhet.

Hoppas vi ses.


Äntligen fungerar den

Vi ställdes inför ett problem med skrivaren, vi fick inte igång den. Inte själva programmen att skapa utan själva skrivaren. Det visade sig vara en så enkel sak som fel programvara, men nu kan vi äntligen starta utskrifter. 

Ja, utropar barnen som skapat en figur i ritprogrammet, vi infogar den i utskriftsprogrammet och skrivaren börjar arbeta. När skrivaren börjar arbeta upptäcker vi att sikten skyms av en ramp som sitter i fronten, barnen ställer sig på tå för att kunna se men då upptäcker vi att vi bara ser själva skrivararmen. Vi hukar oss och på så sätt får vi en skymt av det arbete som sker på plattan i skrivaren.

Plötsligt lossnar allt och blir trassligt, ånej utbrister barnen. När utskriften går från benen till kroppen på figuren är det någonting som händer, vi tittar på ritningen igen men kan inte se att någonting är fel. Vi startar utskriften igen och den här gången ser vi hur benen skapas och barnen ter sig glada över att det inte trasslar och vi hoppas få möjlighet att hålla figuren i vår hand. Det blir inte så. När skrivaren arbetat på kroppen en stund knäcks ett av benen och allt börjar snurra runt, vi får titta på ritningen igen för att kunna se hur vi ska kunna få deras figur att kunna bli utskriven. 

Jag vill göra en boll säger ett barn och placerar en cirkel i ritprogrammet. Vi startar en utskrift men även här börjar det trassla, alla tittar förvånat på det som händer och vi pedagoger fylls av frustration över att även denna utskrift blir fel trots att allt är en och samma form. Vi kunde förstå det i den figur där barnen fogat samman flera olika delar men inte nu. Vi avvaktar en stund och bestämmer tillsammans med barnen att starta en till utskrift. Den här gången fungerar skrivaren och vi får en boll att hålla i våra händer.

Till vår glädje upptäcker vi att den ramp som skymmer sikten följer med upp när skrivaren arbetar vilket medför att vi kan se och studera hur den arbetar med våra utskrifter


Vi uppmuntrar ju inte till att rita på andras teckningar

Att få undersöka och utforska enskilt är ett måste om man vill det, vi pedagoger är tydliga med att ge utrymme för den sortens aktivitet lika väl som den där det finns ett samarbete. Har man en tanke kring det man skapar i till exempel iMotion kan vi inte låta någon annan komma dit med sina tankar och ta över, eller att skicka vidare det digitala mikroskopet för nu måste en vara klar. Man behöver inte alltid bjuda in andra utan det är ok att säga nej. Vi kan likna det med att uppmuntra till att rita på någon annans teckning, det skulle ju aldrig hända.

Fast varför tänker vi ofta så kring digitala verktyg, varför måste man dela med sig och inte få arbeta klart? Varför är så många så rädda för att man sitter för länge? Om vi på vår avdelning skulle ha barn som hela tiden väljer lärplattan framför allt annat material skulle vi fundera på vart VI brister. Vi erbjuder då inte tillräckligt utmanade material, miljöer och aktiviteter. Det är alltid mot oss pedagoger vi behöver rikta ögonen i frågor om tillgänglighet och efterfrågan. Gör vi det får vi med all säkerhet syn på mycket användbart


3D pennan

3D pennan

En ny kartong levereras till avdelningen, vad kan det vara? Med förväntansfulla uttryck öppnas den och barnen som deltar vid bordet vänder och vrider på det föremål som vi plockat upp ur kartongen. Det ser ut som en stor penna, och de medföljande rullarna känner några igen. Pedagogen konstaterar att det är filament, precis som till 3D skrivaren, den tråd som smälts för att skapa utskrifterna. Det vi har i våra händer är alltså en 3D penna, en penna som kan skapa våra bilder etcetera till tredimensionella saker, figurer med mera. Vi undersöker pennan, det finns många knappar, i botten finns ett hål och i toppen finns det två. Vad kan dessa ha för funktion? Vi tittar på alla delar som finns i kartongen. Vi använder manualen och laddar pennan enligt beskrivningen och arbetet med att utforska både själva pennan och dess funktion påbörjas. 

Kartongen som undersöks

Bussen

Jag ska göra en buss, säger barnet som är född 2015. Barnet trycker på knappen och filamentet laddas ännu mer och kommer i en jämn sträng ut ur munstycket. Det vill inte riktigt fastna på underlaget så vi använder den platta i plexiglas som medföljer men även här glider det bara runt med pennan. Pedagogen stöttar med att hålla i hörnen när barnet vill ändra riktning för att skapa bussens kaross. Jag måste ha hjul säger barnet och fundera på hur hen ska få dit den cirkelform som hen behöver. Barnet börjar röra pennan i cirklar och efter en stund har barnet fått till de hjul som hen vill ha. En dörr placeras så att passagerarna kan kliva av och på.

Skapandet av bussen

Den färdiga bussen

Fler barn intresseras för att undersöka pennan. För några handlar det om att trycka på knapparna för att förstå hur den fungerar och sedan undersöka de strängar som kommer ur den. Till en början är strängarna varma och böjliga men rätt snart har de stelnat och antagit en fast form, detta är en sak som upptar barnens utforskande under långa stunder.

En napp

En napp säger ett barn född 2017 och pekar på pennan och de bord som vi nu kommit på är ett bra underlag för att skapa på. Vill du göra en napp undrar pedagogen. Mm svarar barnet och tar ett bra grepp om pennan. Hur ser en napp ut då undrar pedagogen. Barnet visar med en cirkelrörelse runt munnen, är den rund så här säger pedagogen och gör samma rörelser. Barnet nickar och börjar trycka på knappen som får filamentet att matas in och smälta. Ut ringlar det varma och böjliga och barnet drar pennan runt på bordet, släpper knappen och konstaterar att det är en napp. Innan den här nappen konstrueras av barnet har hen observerat andra barn som arbetat med pennan samt undersökt hur den fungerar.

Den färdiga nappen

Det är olika tillvägagångssätt i arbetet med 3D pennan och för att alla barn ska få samma förutsättningar att arbeta med allt material är vi öppna för olika sätt att komma på lösningar.

Mamma

Ett barn vill gärna arbeta med pennan, har sin tanke av vad det ska bli helt klar men vill inte hålla i själva pennan. Pedagogen kommer med förslaget att pedagogen kan hålla i pennan och trycka på knappen och barnet håller i pedagogens hand och styr i den riktning de ska. Pedagogen visar först hur hen tänkt och barnet närmar sig med sin hand men drar snabbt bort den igen, pedagogen tar då sin andra hand och visar hur barnet kan styra genom att hålla i den hand som har pennan. Barnet tittar och placerar sedan sin hand över pedagogens och med rörelser och ord styr hur konstruktionen går till. Det som skapas är en bild av hens mamma, när vi kommer till att göra ögonen stöter vi på en situation vi måste fundera kring. När ögonen placeras där barnet vill ha dem stannar de kvar på bordet när figuren lyfts upp, de funderar en stund och kommer fram till att ögonen måste sitta fast i själva huvudet och likadant med näsa och mun.  Efter att ha arbetat en stund beslutar sig barnet för att prova hålla i pennan själv. Hen drar några streck men ber sedan pedagogen att åter få hålla på handen.

Skapandet av mamman

Mamma

Det är med stor öppenhet och nyfikenhet som barnen tar sig an de olika verktyg som finns på avdelningen.


Är det en till skrivare?

Är det en till skrivare? Är det? Undrar två av barnen som står runt bordet. 

 

Kartongen med skrivaren

Ett paket bärs in på avdelningen och placeras på ett av borden. En del barn reflekterar inte över att ett paket levererats medan andras nyfiken väcks och de ansluter sig till de som står vid bordet. Fingrarna drar över en bild på utsidan av kartongen, vad är det där säger ett av barnen. Vi får se svarar pedagogerna och alla hjälps åt med att få bort tejpen så att kartongen kan öppnas. Vi viker undan flikarna och ett föremål omgivet av frigolit lyfts upp. Är det en till skrivare undrar de två barn som varit med i projektarbetet kring 3D skrivare under förra läsåret. Ja det är det svarar pedagogen varpå barnen utbrister ett långt

Vi ser något med frigolit runt sig

De nya barnen tittar undrande på föremålet som uppenbarar sig. De barn som varit med tidigare vänder sig mot bänken där den förra stod, där ska den vara säger de och pekar. Vi avlägsnar allt skyddsmaterial och ska börja undersöka hur skrivaren är uppbyggd och vilka delar som följer med. Fast just då sker det saker som gör att vi inte har möjlighet att fortsätta vårt utforskande, vi får placera skrivaren där barnen sagt och alla delar bredvid. Pedagogerna diskuterar huruvida det fanns en manual med eller inte och hittar den bland allt som följde med skrivaren. Skrivaren blir stående på bänken med en enorm dragningskraft för både barn och pedagoger. Vi jobbar med den imorgon säger pedagogen och barnen tittar länge på skrivaren.

Skrivaren

Efter en stund kommer barnen till pedagogen, den är inte inkopplad, det finns ingen sladd där, där och där. Barnet pekar mot uttaget på väggen och mot datorn som tidigare var kopplad till den förra skrivaren. De samtalar kring det och pedagogen förmedlar att arbetet får fortsätta imorgon. Barnet går iväg och börjar arbeta med andra saker. Efter en stund hamnar en bunt med papper i pedagogens knä, det är manualen till skrivaren. Du jobbar inte så jag kan inte jobba säger barnet och tittar på pedagogen. Läs den, jag ska läsa den jag lovar men inte just nu. Läs den i natt så vi kan jobba sen, säger barnet. När vårdnadshavarna kommer är det en av sakerna som barnen förmedlar kring dagen, vi har fått en till skrivare. 

Skillnaden mot förra gången är att då kom skrivaren färdigmonterad och vi fick en snabb genomgång kring hur den i stort fungerar. Nu får vi undersöka den från början genom att först montera den och förstå oss på alla delarnas funktion. För att det ska bli en bra lärande stund bestämde vi att vi inte ville hasta igenom monteringen utan låta det ta tid och skapa förståelse. Det ska bli spännande att se hur barnen skapar ett förändrat kunnande kring skrivaren, både hur de som tidigare mött en 3D skrivare fortsätter att utveckla sitt arbetssätt samt hur de nya barnen på avdelningen tar sig an detta nya verktyg.


På väggen syns ett flimmer av färger

På väggen projekteras en bild av flimrande färgprickar, barnen stannar upp och studerar väggen. De tittar sig omkring för att sedan engagera sig i det som sker med alla fläckar som yr omkring. De använder sina händer för att försöka röra dem, plötsligt ändrar fläckarna skepnad. De samlas till en cirkel som sedan skickas iväg och är borta, kvar finns bara alla fläckar. Barnen backar storögt när cirkel skapas, tittar på pedagogen och på väggen. Nya former skapas för att sedan lösas upp, vid lärplattan sitter några barn som är vana vid att arbeta med just den här applikationen som reagerar på beröring av skärmen. Det som tidigare har varit en utmaning kan de nu behärska, att placera fingrarna i olika positioner för att skapa olika former och sedan släppa iväg dem, titta vad jag kan utbrister barnen och gör om samma form igen. Fler barn ansluter vid lärplattan, de observerar det lärande arbete som sker för att sedan närma sig. Avvaktande sträcks en hand fram för att nudda skärmen, barnen upptäcker det magiska som sker i och med deras beröring och de barn som behärskar applikationen visar delar med sig av sina kunskaper. 

Digitala mikroskopet

Jaa hörs från de äldre barnen på Grodan när mikroskopet kommer fram. Bilden från det digitala mikroskopet projekteras på väggen och nu väcks nyfikenheten mer för de yngre barnen. En jättelik äppelkärna uppenbarar sig, vi kan se alla detaljer så tydligt. De som är vana med mikroskopet börjar använda det på sina händer, kläder och andra föremål som de kan hitta. När mikroskopet placeras på en hand kan vi se att det som vårt öga uppfattar som rent inte alls är det. Rester från vårt arbete i den stora vattenpölen syns i de linjer som huden består av. Mikroskopet lämnas över och ett annat undersökande uppstår, att förstå sig på det nya verktyget som presenteras. En enda lampa som lyser i själva mikroskopet är det man ser, barnen vänder och vrider på den, pedagogen pekar på väggen och gör barnen uppmärksammade på att det som de undersöker med mikroskopet syns på väggen. Barnen växlar mellan att titta på mikroskopet och på väggen med en vad vi pedagoger tolkar som frågande blick. Undersökandet av och med mikroskopet pågår under en längre stund och barnen kommer och går under den här tiden.