Den trasslar

Jag vill skriva ut min hammare säger barnet och bläddrar bland ritningarna i applikationen gravity sketch. Där är mitt sugrör också men den vill jag inte skriva ut nu. Vi studerar ritningen av hammaren som barnet har gjort, kommer den att fungera som en utskrift? Barnet tror att den gör det om vi använder oss av en ram för att få den mer stabil under själva utskriften. Vi skickar ritningen till skrivaren där vi tillför en ram och startar utskriften. Barnet står en stund och studerar sin utskrift för att sedan lämna skrivaren och arbeta med andra saker.

Efter en stund kommer barnet till pedagogen för att informera om att utskriften inte trasslar. Fler barn beger sig till skrivaren för att kontrollera att det verkligen är så att allt fungerar som det ska. Nä den trasslar inte säger barnen och återvänder till sina aktiviteter.

Den trasslar, kom den trasslar hörs flera röster. En bra bit in i utskriften händer någonting som får utskriften att börja trassla. Vad är det som gått fel? Vi avbryter den och tar loss utskriften som är ett virrvarr av trådar. Vi tar fram ritningen och studerar den, vi kan se att några delar hänger en bit ifrån de övriga delarna och kanske det är det som gör att den började trassla. När barnet konstaterat vad som var orsaken till att det inte blev som hen tänkt sig erbjuds hen att göra om sin ritning men avböjer och konstaterar att det blev en buske istället för en hammare och vill göra en annan ritning, helt från början av nya idéer. 

Ibland vill barnen studera ritningarna och ändra det som blev fel och ibland vill de bara konstatera vad som hände och varför och nöjer sig med det. Det vi upplever är att de inte bara rycker på axlarna åt att deras tanke inte blev den utskrift som de tänkt sig. De vill veta och förstå varför.

 


SETT-mässan

Den 13/4 fick vi möjlighet att besöka SETT-mässan och stå i Huddinges monter för att berätta om vårt projekt med 3D skrivaren. Bildspel, dokumentationer och barnens utskrifter fanns med.

Huddinges monter

Att utskrifterna fångade besökarna intresse var tydligt, man tittade, passerade för att sedan stanna upp och komma fram för att ta del av det arbete som vi befunnit oss i de senaste månaderna. Flera besökare närmade sig med orden, vi har förskolebarn skulle de här vara någonting för oss. Vårt svar var, ja i allra högsta grad. Det här är ett projekt som vi har tillsammans med barn som är 2,5-4 år. Besökarna fick ta del av barnens tankar och det förändrade kunnande som de har skaffat sig under den här tiden. Från att möta en skrivare och olika ritprogram för första gången till att kunna stötta varandra i olika processer.

Utskrifter och dokumentationer

Vi hoppas att vår dokumentation kring barnens förändrade kunnande bidragit till att inspirera fler pedagoger att arbeta med digitalisering utifrån att det inte finns en åldersgräns utan att alla kan med rätt förutsättningar.


Jag ska göra en rymdraket

Jag vill prova göra en nu, säger barnet och pekar på 3D-skrivaren.
Barnet och en pedagog sätter sig vid  bordet, vilket program vill du arbeta med, frågar pedagogen och växlar mellan olika fönster med programmen i. Barnet som tidigare arbetat med och utforskat båda programmen väljer att göra sin ritning i tinkercad.

Jag ska göra en rymdraket. Barnet är väldigt bestämd med det föremål som hen vill skapa och ett samtal kring vilka former som kan vara passande uppstår. Barnet bläddrar i listan med former och väljer olika för att prova hur de ser ut i konstruktionen. Jag vill ta bort den, säger barnet och pekar på en av formerna som inte blev som hen tänkt. Pedagogen stöttar i hur man raderar och barnet fortsätter sitt arbete. En konformad raket syns på skärmen och barnet börjar placera andra former inuti raketen. Hur tänker du kring de formerna, undrar pedagogen. De kommer inte att synas i utskriften. Nej, de ska inte det för det är ju passagerarna, svarar barnet och fortsätter att placera passagerarna i raketen.

Ritningen i tinkercad

Efter en stund stannar barnet upp och studerar sin bild, det saknas någonting. Tillsammans funderar barnet och pedagogen på hur en raket ser ut, under samtalet kommer barnet på att det behövs någonting i botten. Jag behöver det som gör att den skjuter upp. Barnet visar med handen hur raketen åker upp i luften. Hen väljer att placera en pyramidformad del i botten så att en del av den sticker ut. Barnet börjar fundera,  Hur vet man att den är min? Jag vet jag vill göra mitt namn. Barnet väljer ikonen med bokstäver och skriver sitt namn som placeras framför raketen.

Visar på sitt lärande kring skrivaren

Den kommer bli fel, säger ett barn som stannat upp och studerat ritningen. Hur tänker du att den blir fel? Undrar pedagogen. De kommer lossna, säger barnet och pekar på bokstäverna. De behöver en ram. Vid tidigare tillfällen då vi har skrivit ut namn har alla bokstäver blivit lösa och av det har vi lärt oss just det här med att använda en ram för att hålla ihop dem.

Hur får vi då bokstäverna att inte lossna?

Barnet bläddrar mellan formerna och provar några på skärmen, tillslut väljer hen att placera en rektangel under bokstäverna och på så sätt skapa en botten.
När barnet känner sig klar skickar vi ritningen till skrivaren och en utskrift startar. Efter 50 minuter spelar skrivaren sin melodi och barnet skyndar fram. Utskriften tas bort och innan den placeras i kuben agerar raketen rekvisita i olika lekar.

Den utskrivna raketen