Vi uppmuntrar ju inte till att rita på andras teckningar

Att få undersöka och utforska enskilt är ett måste om man vill det, vi pedagoger är tydliga med att ge utrymme för den sortens aktivitet lika väl som den där det finns ett samarbete. Har man en tanke kring det man skapar i till exempel iMotion kan vi inte låta någon annan komma dit med sina tankar och ta över, eller att skicka vidare det digitala mikroskopet för nu måste en vara klar. Man behöver inte alltid bjuda in andra utan det är ok att säga nej. Vi kan likna det med att uppmuntra till att rita på någon annans teckning, det skulle ju aldrig hända.

Fast varför tänker vi ofta så kring digitala verktyg, varför måste man dela med sig och inte få arbeta klart? Varför är så många så rädda för att man sitter för länge? Om vi på vår avdelning skulle ha barn som hela tiden väljer lärplattan framför allt annat material skulle vi fundera på vart VI brister. Vi erbjuder då inte tillräckligt utmanade material, miljöer och aktiviteter. Det är alltid mot oss pedagoger vi behöver rikta ögonen i frågor om tillgänglighet och efterfrågan. Gör vi det får vi med all säkerhet syn på mycket användbart


3D pennan

3D pennan

En ny kartong levereras till avdelningen, vad kan det vara? Med förväntansfulla uttryck öppnas den och barnen som deltar vid bordet vänder och vrider på det föremål som vi plockat upp ur kartongen. Det ser ut som en stor penna, och de medföljande rullarna känner några igen. Pedagogen konstaterar att det är filament, precis som till 3D skrivaren, den tråd som smälts för att skapa utskrifterna. Det vi har i våra händer är alltså en 3D penna, en penna som kan skapa våra bilder etcetera till tredimensionella saker, figurer med mera. Vi undersöker pennan, det finns många knappar, i botten finns ett hål och i toppen finns det två. Vad kan dessa ha för funktion? Vi tittar på alla delar som finns i kartongen. Vi använder manualen och laddar pennan enligt beskrivningen och arbetet med att utforska både själva pennan och dess funktion påbörjas. 

Kartongen som undersöks

Bussen

Jag ska göra en buss, säger barnet som är född 2015. Barnet trycker på knappen och filamentet laddas ännu mer och kommer i en jämn sträng ut ur munstycket. Det vill inte riktigt fastna på underlaget så vi använder den platta i plexiglas som medföljer men även här glider det bara runt med pennan. Pedagogen stöttar med att hålla i hörnen när barnet vill ändra riktning för att skapa bussens kaross. Jag måste ha hjul säger barnet och fundera på hur hen ska få dit den cirkelform som hen behöver. Barnet börjar röra pennan i cirklar och efter en stund har barnet fått till de hjul som hen vill ha. En dörr placeras så att passagerarna kan kliva av och på.

Skapandet av bussen

Den färdiga bussen

Fler barn intresseras för att undersöka pennan. För några handlar det om att trycka på knapparna för att förstå hur den fungerar och sedan undersöka de strängar som kommer ur den. Till en början är strängarna varma och böjliga men rätt snart har de stelnat och antagit en fast form, detta är en sak som upptar barnens utforskande under långa stunder.

En napp

En napp säger ett barn född 2017 och pekar på pennan och de bord som vi nu kommit på är ett bra underlag för att skapa på. Vill du göra en napp undrar pedagogen. Mm svarar barnet och tar ett bra grepp om pennan. Hur ser en napp ut då undrar pedagogen. Barnet visar med en cirkelrörelse runt munnen, är den rund så här säger pedagogen och gör samma rörelser. Barnet nickar och börjar trycka på knappen som får filamentet att matas in och smälta. Ut ringlar det varma och böjliga och barnet drar pennan runt på bordet, släpper knappen och konstaterar att det är en napp. Innan den här nappen konstrueras av barnet har hen observerat andra barn som arbetat med pennan samt undersökt hur den fungerar.

Den färdiga nappen

Det är olika tillvägagångssätt i arbetet med 3D pennan och för att alla barn ska få samma förutsättningar att arbeta med allt material är vi öppna för olika sätt att komma på lösningar.

Mamma

Ett barn vill gärna arbeta med pennan, har sin tanke av vad det ska bli helt klar men vill inte hålla i själva pennan. Pedagogen kommer med förslaget att pedagogen kan hålla i pennan och trycka på knappen och barnet håller i pedagogens hand och styr i den riktning de ska. Pedagogen visar först hur hen tänkt och barnet närmar sig med sin hand men drar snabbt bort den igen, pedagogen tar då sin andra hand och visar hur barnet kan styra genom att hålla i den hand som har pennan. Barnet tittar och placerar sedan sin hand över pedagogens och med rörelser och ord styr hur konstruktionen går till. Det som skapas är en bild av hens mamma, när vi kommer till att göra ögonen stöter vi på en situation vi måste fundera kring. När ögonen placeras där barnet vill ha dem stannar de kvar på bordet när figuren lyfts upp, de funderar en stund och kommer fram till att ögonen måste sitta fast i själva huvudet och likadant med näsa och mun.  Efter att ha arbetat en stund beslutar sig barnet för att prova hålla i pennan själv. Hen drar några streck men ber sedan pedagogen att åter få hålla på handen.

Skapandet av mamman

Mamma

Det är med stor öppenhet och nyfikenhet som barnen tar sig an de olika verktyg som finns på avdelningen.


Är det en till skrivare?

Är det en till skrivare? Är det? Undrar två av barnen som står runt bordet. 

 

Kartongen med skrivaren

Ett paket bärs in på avdelningen och placeras på ett av borden. En del barn reflekterar inte över att ett paket levererats medan andras nyfiken väcks och de ansluter sig till de som står vid bordet. Fingrarna drar över en bild på utsidan av kartongen, vad är det där säger ett av barnen. Vi får se svarar pedagogerna och alla hjälps åt med att få bort tejpen så att kartongen kan öppnas. Vi viker undan flikarna och ett föremål omgivet av frigolit lyfts upp. Är det en till skrivare undrar de två barn som varit med i projektarbetet kring 3D skrivare under förra läsåret. Ja det är det svarar pedagogen varpå barnen utbrister ett långt

Vi ser något med frigolit runt sig

De nya barnen tittar undrande på föremålet som uppenbarar sig. De barn som varit med tidigare vänder sig mot bänken där den förra stod, där ska den vara säger de och pekar. Vi avlägsnar allt skyddsmaterial och ska börja undersöka hur skrivaren är uppbyggd och vilka delar som följer med. Fast just då sker det saker som gör att vi inte har möjlighet att fortsätta vårt utforskande, vi får placera skrivaren där barnen sagt och alla delar bredvid. Pedagogerna diskuterar huruvida det fanns en manual med eller inte och hittar den bland allt som följde med skrivaren. Skrivaren blir stående på bänken med en enorm dragningskraft för både barn och pedagoger. Vi jobbar med den imorgon säger pedagogen och barnen tittar länge på skrivaren.

Skrivaren

Efter en stund kommer barnen till pedagogen, den är inte inkopplad, det finns ingen sladd där, där och där. Barnet pekar mot uttaget på väggen och mot datorn som tidigare var kopplad till den förra skrivaren. De samtalar kring det och pedagogen förmedlar att arbetet får fortsätta imorgon. Barnet går iväg och börjar arbeta med andra saker. Efter en stund hamnar en bunt med papper i pedagogens knä, det är manualen till skrivaren. Du jobbar inte så jag kan inte jobba säger barnet och tittar på pedagogen. Läs den, jag ska läsa den jag lovar men inte just nu. Läs den i natt så vi kan jobba sen, säger barnet. När vårdnadshavarna kommer är det en av sakerna som barnen förmedlar kring dagen, vi har fått en till skrivare. 

Skillnaden mot förra gången är att då kom skrivaren färdigmonterad och vi fick en snabb genomgång kring hur den i stort fungerar. Nu får vi undersöka den från början genom att först montera den och förstå oss på alla delarnas funktion. För att det ska bli en bra lärande stund bestämde vi att vi inte ville hasta igenom monteringen utan låta det ta tid och skapa förståelse. Det ska bli spännande att se hur barnen skapar ett förändrat kunnande kring skrivaren, både hur de som tidigare mött en 3D skrivare fortsätter att utveckla sitt arbetssätt samt hur de nya barnen på avdelningen tar sig an detta nya verktyg.


På väggen syns ett flimmer av färger

På väggen projekteras en bild av flimrande färgprickar, barnen stannar upp och studerar väggen. De tittar sig omkring för att sedan engagera sig i det som sker med alla fläckar som yr omkring. De använder sina händer för att försöka röra dem, plötsligt ändrar fläckarna skepnad. De samlas till en cirkel som sedan skickas iväg och är borta, kvar finns bara alla fläckar. Barnen backar storögt när cirkel skapas, tittar på pedagogen och på väggen. Nya former skapas för att sedan lösas upp, vid lärplattan sitter några barn som är vana vid att arbeta med just den här applikationen som reagerar på beröring av skärmen. Det som tidigare har varit en utmaning kan de nu behärska, att placera fingrarna i olika positioner för att skapa olika former och sedan släppa iväg dem, titta vad jag kan utbrister barnen och gör om samma form igen. Fler barn ansluter vid lärplattan, de observerar det lärande arbete som sker för att sedan närma sig. Avvaktande sträcks en hand fram för att nudda skärmen, barnen upptäcker det magiska som sker i och med deras beröring och de barn som behärskar applikationen visar delar med sig av sina kunskaper. 

Digitala mikroskopet

Jaa hörs från de äldre barnen på Grodan när mikroskopet kommer fram. Bilden från det digitala mikroskopet projekteras på väggen och nu väcks nyfikenheten mer för de yngre barnen. En jättelik äppelkärna uppenbarar sig, vi kan se alla detaljer så tydligt. De som är vana med mikroskopet börjar använda det på sina händer, kläder och andra föremål som de kan hitta. När mikroskopet placeras på en hand kan vi se att det som vårt öga uppfattar som rent inte alls är det. Rester från vårt arbete i den stora vattenpölen syns i de linjer som huden består av. Mikroskopet lämnas över och ett annat undersökande uppstår, att förstå sig på det nya verktyget som presenteras. En enda lampa som lyser i själva mikroskopet är det man ser, barnen vänder och vrider på den, pedagogen pekar på väggen och gör barnen uppmärksammade på att det som de undersöker med mikroskopet syns på väggen. Barnen växlar mellan att titta på mikroskopet och på väggen med en vad vi pedagoger tolkar som frågande blick. Undersökandet av och med mikroskopet pågår under en längre stund och barnen kommer och går under den här tiden.


Vi lägger grunden till det digitala lärandet

Som vi har skrivit i tidigare inlägg så ska vi möta barnen i deras nu och genom att vi från början ger barnen i förskolan en adekvat utbildning ökar vi möjligheten för dem att förstå sig på den digitala värld som de möter och kommer att möta. Det är inte just dessa verktyg de kommer att arbeta med i framtiden men de lär sig att våga undersöka och utforska både själva verktygen och dess användningsområde. Vi har nu en barngrupp bestående av barn födda 2017 och 2015 och olika digitala verktyg finns med från start, det är inget som vi väntar med tills senare eftersom det inte är mer speciellt än något annat material. Att barnen först måste få bekanta sig med den ”vanliga” miljön är bara en ursäkt för någonting annat. I arbetet med de yngsta barnen på förskolan lägger vi grunden för det fortsatta lärandet, genom att vi låter barnen möta olika digitala verktyg kan de under sin tid på förskolan fortsätta att utveckla sitt förändrade kunnande inom digital teknik, de kan fördjupa sig och skapa sig en större förståelse. Digitala verktyg är en lika naturlig del av förskolan som penna och papper, duplo och tågbana.

Vi kommer att fortsätta blogga om olika digitala möten, tankar och funderingar utifrån den barngrupp som vi nu har.