Programmera med Blue-Bot

Roboten, en Blue-Bot rör sig över golvet och barnen sitter med spänd förväntan, stannar den på den ruta som vi i förväg bestämt?

Att arbeta med att programmera den fysiska roboten skapar en tydlighet i arbetet då det på en gång blir ett resultat. Genom de knapptryck som blir robotens kommando får vi direkt svar på om vi programmerat rätt eller fel. Vi kan även tydligt upptäcka var koden brister och arbeta med hur vi ska lösa det.

Hos oss på Förskolan Lövsångaren finns många goda exempel på hur man kan arbeta med programmering av blue-bot. En del grupper har arbetat med programmering ett bra tag och kunnat fördjupa sina kunskaper medan andra precis börjat upptäcka och utforska tillsammans med barnen. En resa som är fylld av problemlösning och lärande. Vi har upptäckt att kakelplattor i storlek 15×15 är lika stor som ett steg för roboten. Med hjälp av kakelplattor skapar barnen olika banor som roboten ska ta sig fram över, ibland kan det komma ett hinder och då behöver man fundera på hur man ska ta sig förbi det. Antingen skapar man banan till sig själv eller till ett annat barn som får till uppgift att få roboten att röra sig genom den. 

Genom att räkna med kapplastavar hur långt ett steg är skapas banor av olika modell och svårighetsgrad. Det blir inte exakta steg med kapplastavarna så ibland behöver roboten Röra sig för att skapandet ska kunna fortsätta, var kan svängen komma och hur många stavar behövs där? Ibland blir det inte riktigt som vi tänkt och då behöver vi räkna och fundera på nytt. Även sudd används för att skapa olika banor till roboten och då med samma tillvägagångssätt som med kapplastavarna. 

Att arbeta med rutnät gör flera grupper. Antingen räknar man stegen till den ruta som man i förväg bestämt att roboten ska ta sig till eller så placerar man ut bilder och arbetar utifrån det. Att arbeta med färger i rutnätet är ett annat exempel, att sedan kombinera det med en tärning med samma färger skapar ytterligare ett moment. Tärningen slås och den färg som visas är dit roboten ska ta sig på rutnätet. 

 

För att skapa sig en förståelse för själva roboten får barnen arbeta med att trycka på knapparna och upptäcka att det knapptryck man just gjorde skickar signalen till roboten att röra på sig. Vilken pil är vilken riktning och hur ska den programmeras om den står bakochfram? Det är många saker att fundera över och förstå sig på. Vi pedagoger behöver arbeta för att skapa möjlighet för att ett lärande ska ske, barnen behöver få tid på sig att undersöka och utforska och inte känna att det är dags att lämna över till någon annan för att tiden är slut eller för att alla ska få göra. Med ett genomtänkt arbetssätt blir det en likvärdig utbildning för alla barn.  

När barnen börjar på förskolan i en yngrebarnsgrupp arbetar vi för att lägga grunden för ett fortsatt lärande så att de sedan kan utmanas vidare och fortsätta utveckla sin förståelse och kunskap under alla de år de befinner sig på förskolan.


Kan vi få den att fungera igen?

Efter ett långt uppehåll som berodde på olika faktorer tänkte vi öppna vår blogg igen för att dela med oss av de processer som vi tillsammans med barnen befinner oss i och förhoppningsvis inspirera andra i det digitala arbetet så som vi blir inspirerade av saker vi hör, ser och läser om.

Att få igång skrivaren igen

Vad är det här för någonting? På bordet ligger ett tjockt kuvert. Barnen tar upp kuvertet och känner på det.

Vi öppnar och tittar ner, där i ligger någonting. Ett av barnen stoppar ner handen och drar ut ett genomskinligt rör. Det låter om det. I röret ligger några långa smala föremål, vad kan det vara? Pedagogen förklarar att det är nålar till 3D skrivaren. Ja så den funkar utbrister några barn. 

Vi startar skrivaren som varit ur funktion under en väldigt lång tid då munstycket behövts rengöras men verktyget försvunnit. Vi har letat med ljus och lykta efter nya verktyg som kan hjälpa oss i processen att rengöra skrivaren men utan att lyckas. Tillslut med hjälp av sökmotorn google lyckas vi hitta nålar som ska passa till att rengöra vår skrivare. Skrivaren drar igång och nålen placeras i munstycket och filament som suttit där så länge och bildat ett stopp börjar snirkla sig ner för nålen.

Ja det kommer säger barnen och fler samlas runt skrivaren för att titta, men då händer det. Filamentet slutar att komma och det blir stopp igen. Hur kommer det sig? Vi försöker mata ut filamentet men det sitter fast. Vi hämtar den rulle vi använde tidigare och jämför dem med varandra. Vi tittar och känner och kan konstatera att den nya är lite grövre i tjocklek än den förra. Vi bestämmer oss för att byta. Eftersom filamentet inte vill matas ut får vi plocka isär skrivaren lite och dra ut det.  Vi matar in det nya filamentet och  ser hur det transporteras genom plaströret som leder till själva skrivarmunstycket där det smälts ner och kommer ut för att skapa den utskrift den är programmerad för.  

Nu, ja den fungerar säger barnen. Vi provar att starta en utskrift för att se om vi verkligen lyckats. Barnen står med ansiktsuttryck som kan tolkas som spända av förväntan. Skrivarmunstycket sänks och börjar föras fram över skrivarplattan. Vi ser hur rött filament fastnar på skrivarplattan och börjar skapa en utskrift. Jaaaa ropar barnen, ja unkna vi jobba igen.

688A5828-019E-428B-92A6-BA68E70942C6

Efter vilan börjar en process med att skapa på olika sätt för att prova dem som utskrift.