3D pennan

3D pennan

En ny kartong levereras till avdelningen, vad kan det vara? Med förväntansfulla uttryck öppnas den och barnen som deltar vid bordet vänder och vrider på det föremål som vi plockat upp ur kartongen. Det ser ut som en stor penna, och de medföljande rullarna känner några igen. Pedagogen konstaterar att det är filament, precis som till 3D skrivaren, den tråd som smälts för att skapa utskrifterna. Det vi har i våra händer är alltså en 3D penna, en penna som kan skapa våra bilder etcetera till tredimensionella saker, figurer med mera. Vi undersöker pennan, det finns många knappar, i botten finns ett hål och i toppen finns det två. Vad kan dessa ha för funktion? Vi tittar på alla delar som finns i kartongen. Vi använder manualen och laddar pennan enligt beskrivningen och arbetet med att utforska både själva pennan och dess funktion påbörjas. 

Kartongen som undersöks

Bussen

Jag ska göra en buss, säger barnet som är född 2015. Barnet trycker på knappen och filamentet laddas ännu mer och kommer i en jämn sträng ut ur munstycket. Det vill inte riktigt fastna på underlaget så vi använder den platta i plexiglas som medföljer men även här glider det bara runt med pennan. Pedagogen stöttar med att hålla i hörnen när barnet vill ändra riktning för att skapa bussens kaross. Jag måste ha hjul säger barnet och fundera på hur hen ska få dit den cirkelform som hen behöver. Barnet börjar röra pennan i cirklar och efter en stund har barnet fått till de hjul som hen vill ha. En dörr placeras så att passagerarna kan kliva av och på.

Skapandet av bussen

Den färdiga bussen

Fler barn intresseras för att undersöka pennan. För några handlar det om att trycka på knapparna för att förstå hur den fungerar och sedan undersöka de strängar som kommer ur den. Till en början är strängarna varma och böjliga men rätt snart har de stelnat och antagit en fast form, detta är en sak som upptar barnens utforskande under långa stunder.

En napp

En napp säger ett barn född 2017 och pekar på pennan och de bord som vi nu kommit på är ett bra underlag för att skapa på. Vill du göra en napp undrar pedagogen. Mm svarar barnet och tar ett bra grepp om pennan. Hur ser en napp ut då undrar pedagogen. Barnet visar med en cirkelrörelse runt munnen, är den rund så här säger pedagogen och gör samma rörelser. Barnet nickar och börjar trycka på knappen som får filamentet att matas in och smälta. Ut ringlar det varma och böjliga och barnet drar pennan runt på bordet, släpper knappen och konstaterar att det är en napp. Innan den här nappen konstrueras av barnet har hen observerat andra barn som arbetat med pennan samt undersökt hur den fungerar.

Den färdiga nappen

Det är olika tillvägagångssätt i arbetet med 3D pennan och för att alla barn ska få samma förutsättningar att arbeta med allt material är vi öppna för olika sätt att komma på lösningar.

Mamma

Ett barn vill gärna arbeta med pennan, har sin tanke av vad det ska bli helt klar men vill inte hålla i själva pennan. Pedagogen kommer med förslaget att pedagogen kan hålla i pennan och trycka på knappen och barnet håller i pedagogens hand och styr i den riktning de ska. Pedagogen visar först hur hen tänkt och barnet närmar sig med sin hand men drar snabbt bort den igen, pedagogen tar då sin andra hand och visar hur barnet kan styra genom att hålla i den hand som har pennan. Barnet tittar och placerar sedan sin hand över pedagogens och med rörelser och ord styr hur konstruktionen går till. Det som skapas är en bild av hens mamma, när vi kommer till att göra ögonen stöter vi på en situation vi måste fundera kring. När ögonen placeras där barnet vill ha dem stannar de kvar på bordet när figuren lyfts upp, de funderar en stund och kommer fram till att ögonen måste sitta fast i själva huvudet och likadant med näsa och mun.  Efter att ha arbetat en stund beslutar sig barnet för att prova hålla i pennan själv. Hen drar några streck men ber sedan pedagogen att åter få hålla på handen.

Skapandet av mamman

Mamma

Det är med stor öppenhet och nyfikenhet som barnen tar sig an de olika verktyg som finns på avdelningen.


Är det en till skrivare?

Är det en till skrivare? Är det? Undrar två av barnen som står runt bordet. 

 

Kartongen med skrivaren

Ett paket bärs in på avdelningen och placeras på ett av borden. En del barn reflekterar inte över att ett paket levererats medan andras nyfiken väcks och de ansluter sig till de som står vid bordet. Fingrarna drar över en bild på utsidan av kartongen, vad är det där säger ett av barnen. Vi får se svarar pedagogerna och alla hjälps åt med att få bort tejpen så att kartongen kan öppnas. Vi viker undan flikarna och ett föremål omgivet av frigolit lyfts upp. Är det en till skrivare undrar de två barn som varit med i projektarbetet kring 3D skrivare under förra läsåret. Ja det är det svarar pedagogen varpå barnen utbrister ett långt

Vi ser något med frigolit runt sig

De nya barnen tittar undrande på föremålet som uppenbarar sig. De barn som varit med tidigare vänder sig mot bänken där den förra stod, där ska den vara säger de och pekar. Vi avlägsnar allt skyddsmaterial och ska börja undersöka hur skrivaren är uppbyggd och vilka delar som följer med. Fast just då sker det saker som gör att vi inte har möjlighet att fortsätta vårt utforskande, vi får placera skrivaren där barnen sagt och alla delar bredvid. Pedagogerna diskuterar huruvida det fanns en manual med eller inte och hittar den bland allt som följde med skrivaren. Skrivaren blir stående på bänken med en enorm dragningskraft för både barn och pedagoger. Vi jobbar med den imorgon säger pedagogen och barnen tittar länge på skrivaren.

Skrivaren

Efter en stund kommer barnen till pedagogen, den är inte inkopplad, det finns ingen sladd där, där och där. Barnet pekar mot uttaget på väggen och mot datorn som tidigare var kopplad till den förra skrivaren. De samtalar kring det och pedagogen förmedlar att arbetet får fortsätta imorgon. Barnet går iväg och börjar arbeta med andra saker. Efter en stund hamnar en bunt med papper i pedagogens knä, det är manualen till skrivaren. Du jobbar inte så jag kan inte jobba säger barnet och tittar på pedagogen. Läs den, jag ska läsa den jag lovar men inte just nu. Läs den i natt så vi kan jobba sen, säger barnet. När vårdnadshavarna kommer är det en av sakerna som barnen förmedlar kring dagen, vi har fått en till skrivare. 

Skillnaden mot förra gången är att då kom skrivaren färdigmonterad och vi fick en snabb genomgång kring hur den i stort fungerar. Nu får vi undersöka den från början genom att först montera den och förstå oss på alla delarnas funktion. För att det ska bli en bra lärande stund bestämde vi att vi inte ville hasta igenom monteringen utan låta det ta tid och skapa förståelse. Det ska bli spännande att se hur barnen skapar ett förändrat kunnande kring skrivaren, både hur de som tidigare mött en 3D skrivare fortsätter att utveckla sitt arbetssätt samt hur de nya barnen på avdelningen tar sig an detta nya verktyg.


På väggen syns ett flimmer av färger

På väggen projekteras en bild av flimrande färgprickar, barnen stannar upp och studerar väggen. De tittar sig omkring för att sedan engagera sig i det som sker med alla fläckar som yr omkring. De använder sina händer för att försöka röra dem, plötsligt ändrar fläckarna skepnad. De samlas till en cirkel som sedan skickas iväg och är borta, kvar finns bara alla fläckar. Barnen backar storögt när cirkel skapas, tittar på pedagogen och på väggen. Nya former skapas för att sedan lösas upp, vid lärplattan sitter några barn som är vana vid att arbeta med just den här applikationen som reagerar på beröring av skärmen. Det som tidigare har varit en utmaning kan de nu behärska, att placera fingrarna i olika positioner för att skapa olika former och sedan släppa iväg dem, titta vad jag kan utbrister barnen och gör om samma form igen. Fler barn ansluter vid lärplattan, de observerar det lärande arbete som sker för att sedan närma sig. Avvaktande sträcks en hand fram för att nudda skärmen, barnen upptäcker det magiska som sker i och med deras beröring och de barn som behärskar applikationen visar delar med sig av sina kunskaper. 

Digitala mikroskopet

Jaa hörs från de äldre barnen på Grodan när mikroskopet kommer fram. Bilden från det digitala mikroskopet projekteras på väggen och nu väcks nyfikenheten mer för de yngre barnen. En jättelik äppelkärna uppenbarar sig, vi kan se alla detaljer så tydligt. De som är vana med mikroskopet börjar använda det på sina händer, kläder och andra föremål som de kan hitta. När mikroskopet placeras på en hand kan vi se att det som vårt öga uppfattar som rent inte alls är det. Rester från vårt arbete i den stora vattenpölen syns i de linjer som huden består av. Mikroskopet lämnas över och ett annat undersökande uppstår, att förstå sig på det nya verktyget som presenteras. En enda lampa som lyser i själva mikroskopet är det man ser, barnen vänder och vrider på den, pedagogen pekar på väggen och gör barnen uppmärksammade på att det som de undersöker med mikroskopet syns på väggen. Barnen växlar mellan att titta på mikroskopet och på väggen med en vad vi pedagoger tolkar som frågande blick. Undersökandet av och med mikroskopet pågår under en längre stund och barnen kommer och går under den här tiden.


Vi lägger grunden till det digitala lärandet

Som vi har skrivit i tidigare inlägg så ska vi möta barnen i deras nu och genom att vi från början ger barnen i förskolan en adekvat utbildning ökar vi möjligheten för dem att förstå sig på den digitala värld som de möter och kommer att möta. Det är inte just dessa verktyg de kommer att arbeta med i framtiden men de lär sig att våga undersöka och utforska både själva verktygen och dess användningsområde. Vi har nu en barngrupp bestående av barn födda 2017 och 2015 och olika digitala verktyg finns med från start, det är inget som vi väntar med tills senare eftersom det inte är mer speciellt än något annat material. Att barnen först måste få bekanta sig med den ”vanliga” miljön är bara en ursäkt för någonting annat. I arbetet med de yngsta barnen på förskolan lägger vi grunden för det fortsatta lärandet, genom att vi låter barnen möta olika digitala verktyg kan de under sin tid på förskolan fortsätta att utveckla sitt förändrade kunnande inom digital teknik, de kan fördjupa sig och skapa sig en större förståelse. Digitala verktyg är en lika naturlig del av förskolan som penna och papper, duplo och tågbana.

Vi kommer att fortsätta blogga om olika digitala möten, tankar och funderingar utifrån den barngrupp som vi nu har.


Allt har ett slut och en ny början

Människor kommer och förundras över den maskin som står där på en bänk, på en förskola, med barn i 2,5-4 års ålder. Hur fungerar den? Kan barnen verkligen förstå detta? Ja, Varför skulle de inte göra det? Vad är det som säger att det är svårt och obegripligt för alla bara för att den vuxna anser att det är det? Vi valde att döpa bloggen till en resa mot framtiden för att det för många är en framtid att arbeta med en 3D skrivare, vi har märkt hur fort barnen gjort denna maskin till en del av sin vardag, hur fort de lär sig allt kring den. Att den står där och kan göra deras tanke till verklighet ter sig helt naturligt och det är verkligen spännande och helt otroligt att som pedagog tillsammans med barnen få uppleva den här resan mot framtiden. 

Barnen provar utan att fundera på om någonting kan gå fel med tekniken, här kan vi pedagoger lära mycket av barnen, arbeta mer här och nu och inte lägga fokus på de konsekvenser som eventuellt kan uppstå.

Under de månader som vi har haft tillgång till 3D skrivaren har barnen undersökt och utforskat allt kring dess olika funktioner och de program som vi valt att arbeta med. Barnen har haft tillgång till både skrivaren och programmen under hela sin dag på förskolan och på så sätt skapat sig ett förändrat kunnande kring dem. De har lärt sig hur designen ska skapas för att den ska fungera som utskrift, de stöttar varandra i arbetet och engagemanget är lika stort för både sina egna och andras utskrifter. Barnen använder sig av olika tillvägagångssätt i sitt arbete med att skapa, en del har ritningen i huvudet medan andra använder sig av mallar i form av olika material. Att få möjlighet att kunna göra sin ritning för att sedan få prova hur den håller i en tredimensionell modell borde vara en process som fler barn får vara en del av.

Vi kommer att fortsätta använda den här bloggen för att berätta om arbetet med olika digitala verktyg och förhållningssätt i stort. Till hösten kommer det nya barn till oss på Grodan, barn födda 2017, och en ny resa påbörjas


Jag vill också göra en bro

(mer…)


Vatten under bron

Nu vet jag att jag vill göra en bro, säger barnet och visar sin ritning av en bro som hen gjort med hjälp av ett byggmaterial. Barnet sätter sig vid lärplattan för att arbeta i tinkercad med sin modell som stöd. Hen bläddrar bland figurerna i menyn för att hitta en som passar i just den här konstruktionen. Jag behöver den här men lång, säger barnet och placerar en cylinderform på skärmen. Barn och pedagog hjälps åt med att få den storlek som barnet vill ha. När två cylindrar som agerar pelare är placerade där barnet vill ha dem blir nästa steg att hitta den liggande delen av konstruktionen. När den ska placeras blir det inte lika enkelt, den ska ju inte ligga på marken så hur får man den att hamn i luften? Man kan få den att flyga säger några barn som tidigare har gjort konstruktioner där former placerats på varandra. Formen markeras och barnet ser att en pil framträder på skärmen, vad händer om man drar i den? Barnet använder sig av pilen och formen börjar flytta sig fast hen får den inte dit hen vill och ber då pedagogen om stöd. Utifrån tydliga instruktioner placerar pedagogen formen där barnet vill ha den.

Konstruktion av bron med bygget som mall

Barnet studerar sin design fast hen känner sig inte helt nöjd, det saknas någonting. Barnet placerar en botten som bron står på men känner sig fortfarande inte helt klar. Vatten, det behövs vatten under bron säger barnet och funderar på vilken form som kan gestalta vattnet. Barnet väljer en klotformad figur som placeras under bron. Om just den formen valdes för att det var den som passade bäst eller för att den i ritprogrammet har färgen blå, den frågan förblir obesvarad. Nu känner sig barnet klar med designen och den skickas till skrivaren och utskriften startar. När skrivaren spelar sin melodi och bron plockas bort studeras den i detalj.

Den färdiga bron


Den trasslar

Jag vill skriva ut min hammare säger barnet och bläddrar bland ritningarna i applikationen gravity sketch. Där är mitt sugrör också men den vill jag inte skriva ut nu. Vi studerar ritningen av hammaren som barnet har gjort, kommer den att fungera som en utskrift? Barnet tror att den gör det om vi använder oss av en ram för att få den mer stabil under själva utskriften. Vi skickar ritningen till skrivaren där vi tillför en ram och startar utskriften. Barnet står en stund och studerar sin utskrift för att sedan lämna skrivaren och arbeta med andra saker.

Efter en stund kommer barnet till pedagogen för att informera om att utskriften inte trasslar. Fler barn beger sig till skrivaren för att kontrollera att det verkligen är så att allt fungerar som det ska. Nä den trasslar inte säger barnen och återvänder till sina aktiviteter.

Den trasslar, kom den trasslar hörs flera röster. En bra bit in i utskriften händer någonting som får utskriften att börja trassla. Vad är det som gått fel? Vi avbryter den och tar loss utskriften som är ett virrvarr av trådar. Vi tar fram ritningen och studerar den, vi kan se att några delar hänger en bit ifrån de övriga delarna och kanske det är det som gör att den började trassla. När barnet konstaterat vad som var orsaken till att det inte blev som hen tänkt sig erbjuds hen att göra om sin ritning men avböjer och konstaterar att det blev en buske istället för en hammare och vill göra en annan ritning, helt från början av nya idéer. 

Ibland vill barnen studera ritningarna och ändra det som blev fel och ibland vill de bara konstatera vad som hände och varför och nöjer sig med det. Det vi upplever är att de inte bara rycker på axlarna åt att deras tanke inte blev den utskrift som de tänkt sig. De vill veta och förstå varför.

 


SETT-mässan

Den 13/4 fick vi möjlighet att besöka SETT-mässan och stå i Huddinges monter för att berätta om vårt projekt med 3D skrivaren. Bildspel, dokumentationer och barnens utskrifter fanns med.

Huddinges monter

Att utskrifterna fångade besökarna intresse var tydligt, man tittade, passerade för att sedan stanna upp och komma fram för att ta del av det arbete som vi befunnit oss i de senaste månaderna. Flera besökare närmade sig med orden, vi har förskolebarn skulle de här vara någonting för oss. Vårt svar var, ja i allra högsta grad. Det här är ett projekt som vi har tillsammans med barn som är 2,5-4 år. Besökarna fick ta del av barnens tankar och det förändrade kunnande som de har skaffat sig under den här tiden. Från att möta en skrivare och olika ritprogram för första gången till att kunna stötta varandra i olika processer.

Utskrifter och dokumentationer

Vi hoppas att vår dokumentation kring barnens förändrade kunnande bidragit till att inspirera fler pedagoger att arbeta med digitalisering utifrån att det inte finns en åldersgräns utan att alla kan med rätt förutsättningar.


Jag ska göra en rymdraket

Jag vill prova göra en nu, säger barnet och pekar på 3D-skrivaren.
Barnet och en pedagog sätter sig vid  bordet, vilket program vill du arbeta med, frågar pedagogen och växlar mellan olika fönster med programmen i. Barnet som tidigare arbetat med och utforskat båda programmen väljer att göra sin ritning i tinkercad.

Jag ska göra en rymdraket. Barnet är väldigt bestämd med det föremål som hen vill skapa och ett samtal kring vilka former som kan vara passande uppstår. Barnet bläddrar i listan med former och väljer olika för att prova hur de ser ut i konstruktionen. Jag vill ta bort den, säger barnet och pekar på en av formerna som inte blev som hen tänkt. Pedagogen stöttar i hur man raderar och barnet fortsätter sitt arbete. En konformad raket syns på skärmen och barnet börjar placera andra former inuti raketen. Hur tänker du kring de formerna, undrar pedagogen. De kommer inte att synas i utskriften. Nej, de ska inte det för det är ju passagerarna, svarar barnet och fortsätter att placera passagerarna i raketen.

Ritningen i tinkercad

Efter en stund stannar barnet upp och studerar sin bild, det saknas någonting. Tillsammans funderar barnet och pedagogen på hur en raket ser ut, under samtalet kommer barnet på att det behövs någonting i botten. Jag behöver det som gör att den skjuter upp. Barnet visar med handen hur raketen åker upp i luften. Hen väljer att placera en pyramidformad del i botten så att en del av den sticker ut. Barnet börjar fundera,  Hur vet man att den är min? Jag vet jag vill göra mitt namn. Barnet väljer ikonen med bokstäver och skriver sitt namn som placeras framför raketen.

Visar på sitt lärande kring skrivaren

Den kommer bli fel, säger ett barn som stannat upp och studerat ritningen. Hur tänker du att den blir fel? Undrar pedagogen. De kommer lossna, säger barnet och pekar på bokstäverna. De behöver en ram. Vid tidigare tillfällen då vi har skrivit ut namn har alla bokstäver blivit lösa och av det har vi lärt oss just det här med att använda en ram för att hålla ihop dem.

Hur får vi då bokstäverna att inte lossna?

Barnet bläddrar mellan formerna och provar några på skärmen, tillslut väljer hen att placera en rektangel under bokstäverna och på så sätt skapa en botten.
När barnet känner sig klar skickar vi ritningen till skrivaren och en utskrift startar. Efter 50 minuter spelar skrivaren sin melodi och barnet skyndar fram. Utskriften tas bort och innan den placeras i kuben agerar raketen rekvisita i olika lekar.

Den utskrivna raketen